Release: 13/10 – 2017
Bolag: Nuclear Blast

Norska Enslaved har alltid kryddat sin black metal med ingredienser som inte känns typiska för genren. Trots att genren har många oskrivna regler om hur musiken ska (läs: bör) låta så har Ensvlaved alltid lyckats hålla sig inom rätt sida av ramen. Puritaner lär dock diskutera huruvida E verkligen är black metal eller inte. Att spela in ett fjortonde album är inte tillräckligt i Enslaveds värld, såklart ska även detta album kryddas med något eget.

Den som har följt bandet har förstått att de progressiva inslagen får alltmer spelutrymme. E är inget undantag. Men kanske är det så att bandet aldrig har legat såhär långt bort ifrån black metal-genren tidigare? Man tittar snarare åt shoegaze och post rock än åt Mayhem och Darkthrone. Ändå får man med influenser från samtliga. Bathory-typiska vikingakörer varvas med monotoniska, atmosfäriska Alcest­-riff. Den som vill ha dubbelkaggar i ljusets hastighet lär bli besviken. Den som vill vara med om en musikalisk resa, där genregränser sätts på prov lär vara mer nöjd.

Allt på E är inte bländande bra. Axis of the Worlds, med sitt bluesgung och Jethro Tull-flöjt, balanserar på gränsen till galenskap åt fel håll, men förvånar knappast. Då är det bra att det finns spår som Sacred Horse och Hiindsiight (ja, låten stavas faktiskt så), i vilka de musikaliska galenskaparna klaffar bättre och får den spretiga musikaliska ramen att hålla ihop utan problem.

Betyg: 7 av 10 mjödhorn
Bäst: Sacred Horse
Sämst: Axis of the Worlds

KOMMANDE SPELNINGAR:
Close Up Båten 21

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas