Release: 15/9 – 2017
Bolag: Relapse Records

Vem kunde tro att black metal och vaggvisor låg så nära varandra? På Mareridt visar Myrkur (eller Amalie Bruun som hon egentligen heter) en oväntat naturlig passage mellan dessa två. Här är hon både trollmor och sagoprinsessan. Både djävulen och skönsjungande ängel. Musiken tar ett steg från debuten M och hittar en egen identitet.

Det låter som kusliga vaggvisor. Det låter av distade gitarrer som maler. Det finns spår av folkmusik. Det finns spår av sagor. Det låter mörkt. Det låter elakt. Det känns hotfullt. Även i den mer avskalade Crown, vilken känns starkt influerad av Björk, lyckas det låta mörkt och hårt.

Där det på debuten var antingen avskalat och vackert eller jättehårt och mörkt så är Mareridt mer balanserad. Titeln, som betyder mardröm, är inte bara logisk sett till det textmässiga temat, även utan dessa skulle titeln ha passat musiken. Myrkurs sagor saknar helt enkelt lyckliga slut. Men vad fan gör det när det är såhär bra?

Betyg: 8 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas