Release: 15/9 – 2017
Bolag: Caroline International

Genom hårdrockens historia har vi haft några mer eller mindre lyckade samarbeten mellan hårdrocksband och hip hop-diton. Ett av de mer kända är Aerosmiths samarbete med Run DMC. Under 90-talet blev det fenomen så populärt att det blev en egen subgenre, som folk idag ser tillbaka på med blandade känslor. Ett av banden som uppstod genom att blanda rapsång och hårdrock var Rage Against the Machine, vars arv tycks vara odödligt. Bandet imploderade under det nuvarande millenniets tidiga år på grund av inre stridigheter och stannade vid tre superbra studioalbum och en halvlyckad coverskiva.

I samband med att Donald Trump gav sig in i politiken i USA, och började röna framgång, så tyckte instrumentalisterna från ovan nämnda band, gitarristen Tom Morello, basisten Tim Commerford och trummisen Brad Wilks, att det var dags att sprida sitt politiska budskap igen. Sångaren Zach De la Rosa ingick inte i planerna, utan istället slog man ihop sina påsar med Chuck D och DJ Lord från hiphop-gruppen Public Enemy och B-Real från legendariska Cypress Hill. Resultatet blev en lyckad turné, där man koncentrerade sig på låtar från Rage Against the Machines katalog, men där även material från de olika hip hop-banden spelades live. En magisk spelning på Bråvalla Festival genomfördes bland annat.

Att förväntningarna på detta album har varit höga är därför ingen underdrift. Kärntrion är känd för att vara ett tajt band som lyckas skapa ett gung i musiken på ett naturligt sätt. Trion har gjort det i både Rage Against the Machine och Audioslave. Prophets of Rage är inget undantag. Musiken låter som en naturlig förlängning av just Rage Against the Machine och särskilt fans av gruppens två första album kommer att tycka att det här riktigt bra. Chuck D och B-Real gör texterna mer än rättvisa då de skänker dessa ett stort uns trovärdighet när de sjunger om rasism och orättvisor. Mest imponeras jag ändå över att gruppen lyckats blanda element från sina tidigare band på ett så övertygande sätt utan att fastna i de uppenbara fällorna eller falla för de vanligaste klichéerna. Prophets of Rage känns äkta.

Låt vara att låtmaterialet inte är jämnstarkt rakt igen. Unfuck the World, Living on the 110 och Strenght in Numbers är alla politiskt laddade bomber i musikalisk form, som visar hur samspelta gruppen är men som också har refränger som träffar som ett slag i ansiktet. Take Me Higher och Legalize Me å andra sidan påminner mer om den gamla skolans hip hop-scen, men behöver för all del inte skämmas.

Prophets of Rage debutskiva är inte bara ett politiskt manifest. Det är också ett musikaliskt dito.

Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas