Watain-The-Wild-Hunt-All-That-May-Bleed-604x604

Skivbolag: Century Media Records
Releasedatum: 2013-08-19
Genre: Black metal

Försäljningsrekord och en förstaplacering på svenska albumlistan, världsturné i höst samt slutsåld konsert i lördags på hemmaplan i Uppsala. Watain slår på stort och visar vart skåpet ska stå samtidigt som de bryter barriärer. Under hela år 2013 fram till skivsläppet har de jobbat och slitit med sitt skötebarn. Enligt sångaren Erik är skivan en sammanfattning och en tillbakablick på deras 15 år som band, de ville skapa en dynamisk skiva som är en berg – och dalbana i högt och lågt, som Erik själv säger i en intervju med P4 Radio. Han berättar att det varit en både intensiv och melankolisk process, där bandet ville visa hur deras värld har sett ut sen de startade. Det hörs att bandet varit med om tragedier som satt djupa spår, men Erik berättar att det är tack vare bandet och musiken som de har kunnat bearbeta och hantera sorgen.

Introt Night Vision tar med oss på en fantastisk resa, bygger upp en förväntan och iver. En del av introt påminner lite om instrumentala stycket Dead But Dreaming från albumet Sworn To The Dark (2007).

Albumets riktiga käftsmäll kommer direkt därefter, vid namn De Profundis, denne är i klass med Death’s Cold Dark från Lawless Darkness. Här förvrider Erik rösten på ett annorlunda sätt med en perfekt eko-effekt. De nästkommande tre låtarna Black Flames March, All That May Bleed samt The Child Must Die kan alla kategoriseras så som högklassig ”oldschool black metal”. Albumets vassaste alster är singeln All That May Bleed , älskar hur den börjar med en skitig gitarrslinga. Riktigt mastig och magnifik i början, snygga basslingor, man känner hur blodet pumpar.

I vissa partier av Black Flames March och The Child Must Die får jag känslan av Dissection. Tempot i Black Flames March känns som om att man är på en marsch mot helvetets gap. Riktigt feta gitarrslingor här också.

The Child Must Die är min absoluta favorit, snygga gitarrer och basen kommer tydligt fram. Eriks röst är på topp i denna låt. Gitarrsolona ger mig rysningar utöver det vanliga, denna låt är inte från denna värld. EPISK.

They Rode On har en vacker början, med bara gitarrer. Också lite Dissection-känsla. När Erik sjunger rensång blir man överväldigad. Hjärtat stannar, man förs bort till ett öppet landskap med långa vidder, horisonten långt borta – en lång vandring genom livet som aldrig verkar ta slut. En sak som jag aldrig riktigt gillat är 80-talsdoftande gitarrsolon, men här passar det helt perfekt och ger ett helt annat djup. Skönt att få höra något helt nytt med Watain, det visar på en stark grupp av musiker och konstnärer. Denna ballad känns som en hyllning från Watain till de personer som stått dem nära och nu lämnat jordelivet.

Sleepless Evil tar oss tillbaka till gamla Watain. Snabbt, skitigt och mörkt. Titelspåret The Wild Hunt ger oss andliga vackra körer och episk skönsång av Erik. Låten Outlaw ger en vild och rå känsla överlag när du lyssnar på den. Känns som att du befinner dig mitt i ett slag bland vilda livlösa människor. Känslan av att du deltar i en vild och blodig ritual.

Låten Ignem Veni Mittere bjuder på ett riktigt mäktigt gitarrsolo i början, fingrarna liksom dansar mot de sköra strängarna och det känns himmelskt. Sen kommer de lite råare tonerna in och bryter av. Lite Dissection över gitarr-melodierna här också. Albumet avslutas av låten Holocaust Dawn, med riktigt snabba baskaggar, tillbaka till riktig skitig old school black metal.

Sångaren Erik är i sitt esse på detta album, han utnyttjar sin röstkapacitet till fullo. Här visar han på både skönsång och förvrängningar utan dess like. Som en frisk fläkt använder han skönsång på bandets första ballad någonsin, They Rode On. Skivan har en tyngd och bredd, både med klassisk black metal men även inslag av det mer icke konventionella som, enligt vissa inbitna metalheads, bryter mot denna genres ”grunder”. Sammanfattningsvis får hela albumet dig att känna som om att du ena sekunden ligger naken, blodig, skitig och lemlästad i det mörkaste djupet av jorden, andra sekunden svävar du uppe högt över molnen, där solens strålar bränner som vassa laserstrålar i dina ögon, för att sedan hastigt och hårt bli neddragen av människans innersta demon, ner till den bittra och ruttna sanningen.

Watain är svensk black metal när den är som bäst. Kan man kalla ett album för dödligt vackert? Ja, jag tycker nog det. Det är den bästa beskrivningen jag kan ge er. Jag sitter här och ryser fortfarande, är så överväldigad av denna skiva. Uppgiften att recensera ett mästerverk har varit bitterljuvt och en svår uppgift för mig personligen. Det är så vackert att det skär upp en inifrån. Så jävla vackert att jag blir vansinnig, tappar greppet om tid och rum. Det är svårt att recensera konst – när allt ligger i betraktarens ögon, i detta fall betraktarens öron.

Jag uttrycker det som konst för jag tycker att dessa musiker skapar ren och skär konst, de är konstnärer som formger och skapar magi med hjälp av sina fantastiska och övernaturliga melodier. Jag bugar ödmjukast och tackar Watain för ännu ett stort konstverk för oss dödliga att beundra i många herrans år framåt. Jag och en kollega hoppas på att få se Watain göra en repris från albumet Lawless Darkness och vinna ännu en Grammis. Watain för definitivt vidare Bathory’s arv och jag vet med säkerhet att denna skiva kommer bli kultförklarad.

Bäst: Att de överraskar med en ballad. I världsklass. Om det är någon som kan skriva en ballad utan att den blir mesig, så är det Watain. Albumet har en helhet från början till slut och är musikaliskt genialt.
Sämst: Att jag inte kan ge ett högre betyg.
Betyg: 10/10

Du kan köpa The Wild Hunt via iTunes.

 

Skribent: Emma Morén

Ett svar

  1. Shanna

    Bonjour,Je dois donc prévoir un refus? C’est dans quel région? Comment le savoir à l&cesuo;avanre?qst-ce que le fait d’avoir une indeminité de 1000 euros fait que’il vont me dire un non catégorique ou ecla ne remets pas en cause l’aide.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas