15/7 – 2017

Jag är kluven till Bloodbath anno 2017. Dels har de en fruktansvärt brutal låtskatt som ensam kan göra en blödigt euforisk när man står i publiken – dels är själva liveframträdandet bara allt för stelbent för att matcha den. När bandet ska spela på lördagens Gefle Metal Festival står vi således inför en kamp om balans mellan dessa två faktorer.

De inleder med två låtar från 2014 års albumsläpp Grand Morbid Funeral, vilka passar ”nye” sångaren Nick Holmes som handen i handsken. Han frontar bandet iförd en lång, smutsig kåpa, ett uppochnedvänt kors och en rigid framtoning. Kombinationen nerblodat ansikte och pilotbrillor är lika oväntad som excentriskt cool. Solljuset han försöker skydda sig från förstör såklart även en hel del vad gäller stämningen – vilket ju i princip alltid är sant när det kommer till metalspelningar på festivaler. Ljudet är delvis stökigt, kanske påverkat av vinden. De yttre omständigheterna är helt enkelt inte alls optimala. Men när bandet levererar döds massivare än den tyngsta metall, i låt efter låt, blir detta en futilitet. So You Die, Breeding Death, Ways To The Grave, Cancer Of The Soul, Weak Aside – behöver jag säga mer? Blakkheim och Axenrot är oklanderligt stabila och inhopparen Tomas Åkvik (som dessutom är ganska LIK) briljerar både med sitt gitarrspel och det faktum att han verkar ha trillat i hinken med blod utan att drunka. Renkse verkar tyvärr mest bara vilja gömma sig i sitt hår och försvinna.

Mina slutgiltiga beräkningar visar att låtarnas kraft inte helt lyckas radera ut stelhetsfaktorn. Det är inte utan entusiasm jag lämnar scenområdet när Eaten klingat ut, men det känns bara inte helt övertygande. Det är även en liten besvikelse att ex-sångaren Mikael Åkerfeldt inte gästar bandet trots att hans Opeth spelar senare samma dag. Jag och många med mig får, återigen, bara acceptera att det nog aldrig kommer att hända.

Betyg: 7/10

Skribent: Sajko
Fotograf: Dave

Fler bilder finner du HÄR.