Fullt Upp Conny Bloom
2016-09-17
Nefertiti i Göteborg är mest känt som ett jazzhak, denna kväll är det dock dags för Conny Bloom (Electric Boys, Ringo Franco, ex Hanoi Rocks m.fl) att beträda scenen tillsammans med sitt soloband.
Det är plattan Fullt Upp som man turnerar med, men öppningslåten för kvällen blir Homeward Strut med Tommy Bolin (mest känd för att ha tagit över som gitarrist i Deep Purple efter Ritchie Blackmore). Inramningen är skönt avslappnad, men samtidigt lite ovan då halva publiken sitter ner vid bord och andra halvan står framför scen som sig bör.

Bandet är mer än kompetent och med en grundstomme i form av Robert Eriksson (The Hellacopters) på trummor och Mats Rydström (Abramis Brama) på bas lägger man en perfekt groovig grund för Conny att leka runt på. På keyboards återfinns Mats Schubert (Bo Kaspers Orkester) som med sitt snygga lir ger en genuin 70-talskänsla till soundet.
Conny Bloom är helt klart en av våra främsta rockgitarrister, jag älskar hur han med sin mästerliga ton kan slänga sig mellan kraftfulla Blackmore-solon till mjuka och melodiösa passager som för tankarna till Beatles senare alster.

Låtmaterialet är helt klart starkt och då bandet har en väldigt lång speltid så får vi höra samtliga låtar från plattan plus ett längre jam på en låt som ej kom med på Fullt Upp.
Publiken, som består till största del av personer i medelåldern, trivs som fisken i havet med den svängiga progrocken som bjuds. Största responsen får, föga överraskande, Pugh Rogefeldts Finns det lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring.
Hårdrockaren i mig går dock igång som mest i den riviga instrumentalaren Ronnie Peterson, där bandet verkligen spelar ut hela sitt register och spänner musklerna.
Så här ska rock låta, det är inget snack om att Conny och hans bandmedlemmar bemästrar både hantverk och utförande. Det svänger rejält i lokalen och trots att bandet har längre speltid än vad de har material så fyller de ut tiden på ett sätt som känns befogat.

Bäst: Bandets sväng och Connys gitarrton.
Sämst: Det verkar ha promotats dåligt inför giget, det var svårt att hitta info och det var förmodligen många som missade detta totalt.
Betyg: 7,5/10

Skribent: Viktor Skatt

Ett svar

  1. tony sjöstedt

    Bra recension, synd att jag inte var där. Vad många inte vet var att Pugh R gjorde som många andra svenska artister från 50 -70 gjorde: Tog en engelsk språkig låt men skrev svensk text till. Finns det lite….är skriven av Earl King. //Tony

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas