18/12 – 2018

 

I år inföll julafton redan den 18:e december då Hamburgs power metal-kungar Helloween intog Fryshuset på sluttampen av en turné som inleddes den 19:e oktober förra året i Mexiko.

Egentligen hade jag bara tänkt fota och låta det vara bra så, men när jag nu en och en halv vecka senare fortfarande går på små rosa bubblor känner jag att jag måste få ner mina tankar om kvällen i skrift.

Jag har hela tiden avfärdat denna turné som något trött och onödigt, (kanske med lite av en Askungenmentalitet, då jag inte kunnat gå på de andra Sverigespelningarna av olika anledningar).

Helt felaktigt skulle det visa sig, då tyskarna redan i inledande Halloween bevisar att detta är så långt ifrån någon cash grab-ploj man kan komma. Det verkligen strålar om dem, och mest strålar sångaren Andi Deris. En av mina största farhågor med denna uppumpade show var just hur han skulle tackla att stå sida vid sida med den som han alltid har tvingats jämföras med, jag pratar så klart om Michael Kiske. Svaret låter inte vänta på sig, de båda herrarna kastar verser mellan sig som om de inte gjort annat. Andi Deris verkar om något ha blivit taggad av konkurrensen och fan vet om jag hört honom sjunga bättre live.

Det märks att herrarna är varma i kläderna så här långt in på turnén, men det känns ändå som om detta samarbete har pågått längre än så. De båda sångarnas symbios ser ut vara lika gammal som bandet självt.

Men även om de delar scen en hel del ges de också tid att glänsa på egen hand, Michael Kiske gör exempelvis ett helgjutet jobb i March of time, A Little time och Future world. Andi Deris får ta hand om If I could fly och Sole Survivor med den äran, men den i sammanhanget färska Are you metal? är en av bandets mest pinsamma hårdrockspasticher och borde ha strukits redan innan turnén. Den får dock ses som en ”hit” från bandets senare år och har väl därför förtjänat sin plats, personligen hade jag dock hellre sett och hört till exempel Mrs God eller If God loves rock’n’roll om de ska spela något hyfsat nytt.

Herrarna Kiske och Deris får dessutom under kvällen dela mikrofontid med gitarristen Kai Hansen, detta är i mångt och mycket är en nostalgishow och det är klart att man både vill och ska lufta material från den stundtals briljanta debutplattan Walls of Jericho. Här fanns dock också en rejäl farhåga hos undertecknad. Det finns en anledning till att Kai Hansen har tagit in en sångare i sitt band Gamma Ray. Döm om min förvåning när Kai Hansen faktiskt ror medleyt med Starlight, Ride the sky och Judas samt Heavy metal (is the law)” (som framförs i sin helhet) i land röstmässigt. Detta parti är dock roligare än det är bra i sammanhanget, och jag hade inte haft något emot om Hansen hade lämnat över Starlight till Michael Kiske.

Alla tre sångare samsas på scenen under låten som gett namn åt turnén, Pumpkins united. Ett spår som trots sin smålöjliga nostalgitext svänger fint och lovar riktigt gott inför det studioalbum som utlovats. På tal om smålöjligt så går det inte att bortse från de små tecknade filmerna, instuckna mellan låtarna som naturligtvis är avsedda att ge sagda sångare andrum, men som bara ger en flashback till det slags putslustiga Helloween som vi alla försöker glömma.

Det är dock en petitess i sammanhanget, för detta är ett rent segertåg med ett band som kanske inte kan beskrivas som hungrigt, men det är ändå slående hur smittande roligt de verkar ha på scenen.

Detta får jag kanske äta upp om allt imploderar när bandet nu går in i studion igen, men det känns som de har lagt allt vad prestige och egon heter åt sidan och förenats i sin kärlek till Helloween och dess arv.

Personligen kommer det kanske vara en av de saker jag ångrar mest på min dödsbädd, att jag inte tog den här turnén på allvar tidigare. Det misstaget är redan gjort, men jag har lärt av det och redan börjat planera för nästa turné. Den tänker jag följa på fler platser än bara i Sverige. För Helloween på Fryshuset denna kväll var på en nivå av magi som det är sällan man får uppleva på en svensk konsertscen.

För övrigt vore detta ett spännande koncept att se med andra band, Accept, Van Halen, Judas Priest och Iron Maiden är band som spontant dyker upp i huvudet.

Det som är mest förvånande är att inte Helloween anno 2018 säljer ut Hovet, minst.

Betyg: 9/10

 

Skribent: jj@accessrock.se

Se fler bilder från kvällen: accessrock.se/helloween-arenan-fryshuset/

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas