26/5-2012

Burning Heart Records

Norrlänningar är ju aldrig fel. Framför allt inte när det handlar om Raised Fist. Runt 18:00 på lördagskvällen under denna fantastiskt roliga festival verkar öltältet vara det största intresset för många. I och för sig kan man se spelningen därifrån också men jag är förvånad över att det är lite glest med folk framför scenen. Innan vi ska få avnjuta lite skön hardcore i kvällssolen är det dock dags för prisutdelning. I år tog Z(l)atans FC hem segern och blev lyckliga ägare av både en fin pokal och det roliga spelet RockScience.

Prisutdelningen avslutas och inte långt därefter blixtrar Raised Fists logga till i bakgrunden, scenen fylls av rök och bandet kommer ut på scenen. Nu verkar folk ha förstått att det är spelning på gång för det blir mindre och mindre plats på gräsmattan. Redan från första början är det rök, eld och energi som gäller. Sångaren Alexander Hagman säger hej till oss i publiken och berättar att det var snöstorm uppe i Luleå för bara två veckor sedan. Detta är svårt att tro när man befinner sig utomhus en varm och solig sommarkväll i Örebro faktiskt.

Lite tekniska problem uppstår tidigt – scenen har gått sönder på ett ställe. Alexander Hagman tycker att all rök ska tas bort och att scenen ska spikas ihop så att de kan köra vidare. Han ser ut att längta efter en moshpit när han springer runt på scenen. Hans akrobatiska hopp är lika imponerande som vanligt och vi får dessutom njuta av en topless Alexander med tillhörande magrutor och svettig bringa. Hans charmigt aggressiva minspel är också en bidragande faktor till att man inte kan slita ögonen ifrån honom.

Lite problem med ljudet så som rundgång i mellansnacket gör att man har lite svårigheter att höra vad Alexander försöker säga till oss så bandet fortsätter att ge oss öron- och ögonorgasm istället. Elden sprutar, bandet hoppar, publiken moshar och solen bränner. Stämningen är på topp och framför allt under Friends & Traitors känner jag ett lyckorus tillsammans med resten av åskådarna.

Det blir en riktigt svettig spelning det här. Alexander spottar på scenen och tackar oss artigt efter nästan varje låt. Han berättar anekdoter om låtarna de spelar. Working On Wood skrevs till exempel för ”typ 20 år sedan på den gamla goda tiden när ingen brydde sig så mycket”. Publiken måste räkna in denna låt (”både våra vänner här framme och fyllona i öltältet där bak”). Detta gör vi vänner (öltältet har jag ingen koll på) med bravur och vi får ha riktigt roligt framför scenen under både precis nämnda låt och sedan Killing It.


Jag har alltid så svårt att ta ögonen från scenen när Raised Fist öser på så fruktansvärt härligt. All pyroteknik gör att spelningen blir oerhört snygg och jag kan verkligen förstå att bandet klagade på värmen. Rundgången störde oss lite även under denna spelning (tekniken verkar inte ha gillat Metallsvenskan så mycket i år) men Raised Fist ägde verkligen totalt. Glad i hågen som man var när bandet lämnade scenen hoppades jag självklart på att de skulle komma tillbaka. Jag blir lite arg på publiken eftersom i princip alla förutom kanske tjugo trogna fans direkt lämnar platsen och drar vidare på nya äventyr utan att ens försöka få tillbaka bandet på scenen. Det var till slut bara att följa deras exempel och glädjas över att man just varit på en av Metallsvenskans bästa spelningar. Jag ser i alla fall fram emot att få se Raised Fist igen redan på Getaway Rock Festival i sommar.

Bäst: Friends & Traitors och en topless Alexander Hagman att spana på.
Sämst:
Rundgång är väl aldrig särskilt trevligt.
Betyg:
8/10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas