25/5-2012

Dezpotz Records

Metallsvenskan i Örebro skiner solen, temperaturen utomhus är perfekt – lagom varmt med lätta svalkande vindar då och då. När klockan slår 18:00 har det gått en timme sedan festivalområdet öppnats och Raubtier får det ärofyllda uppdraget att inviga festivalen på Stora Scenen.

Jag har minsann lagt märke till att några fans har suttit och väntat vid scenen sedan öppningen och därför behöver Raubtier inte vänta på att publiken tjuter av glädje när signaturmelodin till Bamse börjar spelas och bandet kliver ut på scenen. De öppnar med Det Finns Bara Krig och mer folk ansluter sig till den redan ganska stora folkmassan. Hulkoff försöker sedan prata med oss i en mikrofon som han inte hördes speciellt bra i. Samtidigt som publiken börjar ifrågasätta volymen höjs den avsevärt och hans råa stämma hörs över hela området. Han tycker tydligen att vi är lite fredagströtta. Efter nästa låt, Sveriges Elit, verkar han dock ändra åsikt och påpekar att publiken börjar komma igång ordentligt nu.

Någon skriker ”Höj volymen!”. Hulkoff svarar ”Var det för lågt? Det hade det då inte varit om det hade varit festival i Haparanda kan jag lova” och möts av skrattsalvor som överröstas av jubel.

Polarvargen är helt klart en av kvällens höjdpunkter. Att avnjuta denna mysiga ballad i kvällssolen på en av sommarens första festivaler… Ja, ni förstår ju själva.

Alla bandmedlemmar bjuder som vanligt på sig själva på scenen och det är en fröjd för ögat att se Hulkoffs och Jonas Kjellgrens synkade headbangande. Under Dieseldöden förstörs den goda stämningen som har byggts upp totalt av den fruktansvärda rundgången som plötsligt uppstår. De slutar sjunga och Hulkoff skriker att publiken får ta över för att han inte hör något. Samtliga bandmedlemmar skrattar åt händelsen och det tar inte många sekunder innan man ser Hulkoff göra tummen upp mot mixerbåset och låten fortsätter med både bandmedlemmar och publiken på sång.

”Det kom in en rymdraket på scenen här” blir kommentaren efteråt. Hulkoff tackar publiken för hjälpen och alla är nöjda och glada. Innan Änglar påpekar han att dagens ljudtekniker inte kommer att komma till himlen – och inte Raubtier heller. Under gitarrsolot glider han ner på knä och ligger och spelar på golvet i sällskap av Jonas. Publiken försöker röja ikapp med bandet och lyckas hyffsat bra. Bandets uppenbara glädje smittar lätt av sig och omvandlas till den energi som behövs för att headbanga, mosha och skriksjunga med i låtarnas catchiga refränger.

Just när stämningen når klimax meddelar Hulkoff att allt har en ände (men korven har två) och att det nu är dags att avrunda. Publiken hoppar i takt till Dobermann och under sista refrängen sträcker alla upp händerna till himlen. Alla omständigheter vid detta tillfälle gör att spelningen känns helt perfekt och innan låten hinner ta slut överröstas musiken av publiken som vill ha kvar bandet på scenen en stund till.

Någon minut senare slinker trummisen Buffeln ut och övertar en mikrofon. Han undrar skrikandes om vi vill hoppa och sjunga med dem. Responsen från publiken gör att Hulkoff och Jonas skyndar sig ut på scenen. Under första versen hörs sången väldigt dåligt, men detta ordnar snart upp sig och vi får njuta av Hulkoffs mäktiga stämma under Världsherravälde. Vi plågas av rundgång återigen men trots att ljudet inte är på topp hoppar publiken glatt upp och ner och gillar läget. Bandet verkar roas lite av situationen och låter inte lite rundgång förstöra. De avslutar kvällens invigning av Metallsvenskan med en av publikens favoritlåtar Låt Napalmen Regna..

Vädret denna afton bidrog verkligen till en underbar stämning. Även fast det mindre begåvade ljudet förstörde och jag hyste lite agg mot ljudteknikern under vissa delar av spelningen så räddades den helt klart av Raubtiers glada miner och av Hulkoffs underhållande mellansnack. Detta norrländska band vann mitt hjärta även denna gång. Metallsvenskan 2012 – nu kör vi!

Setlist:

Det Finns Bara Krig

Achtung Panzer

Sveriges Elit

Legoknekt

Polarvargen

Vittring

Lennart

Kamphund

Hulkovius Rex

Dieseldöden

Änglar

Dobermann

Världsherravälde

Låt Napalmen Regna

Bäst: Polarvargen
Sämst:
Jag behöver nog inte påpeka det som var mindre bra med spelningen ytterligare en gång…
Betyg:
7/10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas