9/9 – 2017
Arrangör: Kulturbolaget

Att vara kapten över ett skepp kan vara en bra sak. På den skuta som bär namnet The Sisters of Mercy så har Andrew Eldritch länge varit ensam kapten och styrt skeppet dit han velat. Han har konsekvent vägrat att spela in nytt material och nöjer sig med att åka runt världen och casha in på låtar som börjar närma sig 30-årstrecket.

Men det är dags för kapten Eldritch att lägga ner verksamheten nu. Konserten på Fryshuset är inget annat än en slakt av gamla klassiker. More skalas av, Lucretia My Reflection känns bara igen tack vare texten som Eldritch grymtar fram (för i slutet av konserten så sjunger han ju knappast längre..), This Corrosion bantas ner till längden av en radiohit och vad som händer i Temple of Love vet nog inte ens musikerna på scen.

The Sisters of Mercy årgång 2017 är en upplevelse som bör undvikas. Andrew Eldritchs sång ligger så långt ner i mixen att den knappt hörs och när den tycks höjas något i slutet av konserten så liknar det mer kraxande. Att sångarens mikrofon dessutom tycks glappa hjälper ju inte direkt till. Att man dessutom har försökt piffa till flera av låtarna med moderna housemusikelement är inte något som uppskattas. Varför har man lagt till en så irriterande bastrumma i First And Last And Always? Varför försöker man göra Body And Soul till ett rent dansnummer?

Någon scenshow finns inte heller att prata om. Den som verkar ha roligast på scen är Ravey Davey, vars uppgift är att sköta trummaskinen Doktor Avalanche. The Sisters of Mercy har en del saker att fundera på om man tänker fortsätta turnera. Just nu öser man bara vatten ur ett sjunkande skepp.

Betyg: 2 / 10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas