Länge leve kungen. Kungen är död. I det här fallet kungen över mörk, mörk, gotinspirerad musik med glimten i ögat. Jag pratar förstås Pete Steele, som ryktes ifrån oss i april förra året. Pete Steele hade med sitt Type O Negative personifierat hela genren, och även om det legendariska bandet gick med honom i graven så lever hans arv vidare.

A Pale Horse Named Death är nämligen skapat av Sal Abroscuto, som spelade med Pete i Type O Negative, där hans tillsammans med Matt Brown från Seventh Void hyllar minnet av den bortgångne genom att skapa musik i samma anda som just Type O Negative. Visst saknar musiken det där extra stinget som föregångarna hade, och visst sjunger inte Sal alls lika bra som Pete, men jag tror ändå att den sistnämnda ler stolt i sin grav när han hör detta material.

As Black As My Heart och Meet the Wolf är bara exempel på låtar som inte kommer göra det typiska gotfanet besviken på något sätt, och hela skivan är fyllt med ett hotfullt mörker, som samtidigt, på något underligt sätt, känns ljust och hoppfullt. Ödesmättade Pill Head är vacker, och avslutande Die Alone måste vara ett budskap från andra sidan graven signerat Mr. Pete Steele själv.

Denna grupp förvaltar arvet väl, och jag tror ingen protesterar mot att bandet finns. Dessutom har de ju det häftigaste bandnamnet någonsin. Åtminstone sedan Type O Negative.

Betyg:  7 av 10
Bäst:
Die Alone

Jimmy Rimsby

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas