Release: 2013-03-22
Panic & Action Records

Post-Hardcore / Metalcorebandet Adept från Trosa presenterar nu sin tredje fullängdare – Silence the World. Skivan polerar upp bandets ljudbild och inför, även för den här gruppen, överraskande tunga stycken. I många av låtarna förvånas jag av att höra breakdowns så tunga att de närmast för tankarna till Emmure. Ytterligare djup tillförs av atmosfäriska stycken som för tankarna till postrock snarare än metalcore.

Skivan inleds med Forever and a Day och redan här blir det tydligt att Silence the World verkligen inte är någonting som kommer uppskattas av true-metal fans. Adept varvar högkvalitativt riffande med bra känsla för melodier och bra förståelse för låtstruktur. Bekant för genren varvas skrik och growl med något smörig skönsång i refrängerna.  I flera av låtarna tillämpas även någons slags fotbollsklack (inte att förväxla med det betydligt mycket tuffare fenomenet hockeykör som ofta framkommer bland hardcoreband). Det jag syftar på är de återkommande Woo-ooh-anden som exempelvis fjärde låten The Ocean Grave börjar med. Personligen är jag inget stort fan av detta hoande, men det måste erkännas att Adept tillämpar dessa bättre än många andra band.

Silence the World är helt fullproppad med klyschor som ”We are the voice of the youth” (Forever and a Day), ”The sound of your voice gets louder at night, I can’t get it out of my head” (Means to an End) och så vidare. Exemplen kan göras många. Förutom de textmässiga klyschorna så känns också det musikaliska innehållet som en stor klyscha. Det är en skiva som egentligen inte gör någonting för att sticka ut från den enorma massan av metalcorealbum som släpps idag. Efter flera genomlyssningar av skivan smälter låtarna ihop. Lyssningsupplevelsen är långt ifrån tråkig, men det finns väldigt lite som får låtarna att sticka ut från varandra.  Någonting som däremot verkligen sticker ut är kvaliteten på produktionen. Adept har återigen låtit Fredrik Nordström (Studio Fredman) stå för produktionen. Ljudbilden är tydlig och det är inte osökt att dra en parallell till Bring me the Horizons senare släpp.

Slutprodukten är en välproducerad metalcoreskiva med ett välarbetat låtinnehåll och den borde definitivt gå hem hos fans av genren. Problemet är att det helt saknas någon form av nytänkande. Redan två minuter in i första låten vet jag hur resten av skivan kommer att låta. Faktum är att det känns som att jag redan hört den här skivan minst tio gånger tidigare, då framförd av andra artister inom samma genre.

Bäst – Dead Planet
Sämst: Inledningen i Established 2004. Vad fan? Varför är det här ens med?
Betyg: 6/10

Mikko Mäkitalo

facebook.com/AdeptOfficial