Airbourne

 

In English if you scroll down.

Datum: 22/5-2013

Bolag: Roadrunner Records

Bland Australiens allra viktigaste exportvaror nämns stenkol, järnmalm, kött, guld men även olika metaller och maskiner.
Och frågan är om inte de två sistnämnda exemplen lades till efter åren 2007 och 2010 när Airbourne släppte Runnin’ Wild och No Guts. No Glory.

Bandet har jämförts med både AC/DC och Motörhead bara för att nämna några och genom den uppenbara känslan för riff i kombination med full fart och hög volym har bandet gjort märkbart allvar av att förvalta arvet väl.

Året är 2013, nya skivan Black Dog Barking är här och det är åter dags att vrida upp allt till elva för nu lämnar dundertåget från Down Under stationen och jag sällar mig gärna till de som gladeligen lägger sig på rälsen framför bröderna Joel (sång,gitarr) och Ryan (trummor) O’Keeffe’s ångande hårdrocksmaskin. Självklart får de hjälp att ösa kol av vapendragarna David Roads (gitarr) och Justin Street (bas).

Något som jag alltid uppskattat enormt med Airbourne är hur de alltid lyckas leverera högoktanig hårdrock utan kompromisser. Black Dog Barking är inget undantag för efter snart tolv varv i spelaren kan man bara konstatera att Airbourne är starkare än någonsin och det gör mig så lycklig. Exakt 40 sekunder tog det innan det första leendet kom.
I öppningsspåret Ready To Rock möts vi av en hymn som kommer lyfta arenor och kopieras av hejaklacker. Det är så medryckande att undertecknad inte kunde låta bli att testnynna med till introt, på bussen hem, i rusningstrafik. Precis det gör Airbourne med/mot dig, du dras med och det var endast typisk svensk stelhet som gjorde att mina medtrafikanter slapp höra ett försök att härma Joel O’Keeffe’s karaktäristiska rock’n roll-vrål.
Albumet Black Dog Barking är som en hyllning till livet självt, ett lyckopiller som med låtar som frustande Animalize (med sitt typiska AC/DC-hey:ande) och hormonstinna titelspåret Black Dog Barking (Joel och David fullkomligen gläfser ur sig refrängen!) kommer bli soundtracket till mången blöt för-, mitt- respektive efterfest i sommar.

Det känns som att Airbourne har framtiden för sig. Första skivan är fortfarande fenomenal och andra likaså men med tredje släppet känner jag på riktigt ärligheten i musiken. Allt är gjort med så mycket hjärta och benhård vilja och all den positiva energi och glädjen som låtarna förmedlar gör att de 34 minutrarna som det tar att lyssna igenom hela skivan, vill återupplevas gång på gång. Man kan verkligen se det som att bandets hunger smittar av sig på lyssnaren.
I en genre mer eller mindre uppfunnen och formad av klassakter som AC/DC och Krokus är det så lätt att nyare grupper får nöja sig med att spela andrafiol och därmed mest ses som olika tributeband för nämnda giganter.
Men Airbourne står på egna ben. Istället för att uppfinna hjulet på nytt, har de gjort det till sitt eget.
De har attityden, tyngden, personligheten men framförallt det musikaliska på sin sida. Lyssna på förstasingeln Live It Up, introt med den ensamma gitarren, flygalarmet och hur resten av alla instrument ansluter för att till slut enas till ett i en explosion. Just en sådan låt visar så tydligt hur Airbourne fungerar. Varje medlem, varje instrument har samma uppdrag och det är att ge järnet och ingen tillåts att sacka efter. Tanken har säkert varit densamma på tidigare skivor men det är så mycket tydligare nu. Ljudet är bättre, variationen är större och det blandas klassisk hårdrock och tyngre heavy metal på ett sätt som gör att det aldrig blir tråkigt. Träffsäkert var ordet.

En stor del av det geniala maskineri som är Airbourne är att även på skiva lyckas de fånga den där obeskrivliga känslan av att det är för just dig, lyssnaren, som de spelar, det blir nästan som en konsertupplevelse.

Det sägs att en adrenalinkick inte varar mer än 50 sekunder, mer än så ska inte människokroppen klara. Jag säger, glöm det och sätt på några av skivans snabbare låtar, till exempel Hungry eller Firepower (titlarna säger väl allt?) och så går du ut och lever livet till fullo, kör lite för snabbt på motorvägen, spela av alla strängar på luftgitarren, släpp ut djuret inom dig och låt helt enkelt bara bli att klippa dig i sommar.

Men framförallt, gläds åt att det bara är att trycka play igen när skivan är slut.

Bäst: Låten Back In The Game som med sitt lägre men tyngre tempo är helt omöjlig att inte gunga i takt med. Det är min favoritlåt på skivan och på riktigt den första låten på väldigt länge som gett mig gåshud. Attityden, riffet och Ryan’s tunga trumspel.

Sämst: Hoppas inte att den svenska sommaren blir lika kort som skivan.
Betyg: 10/10 – Utan tvekan, årets bästa skiva såhär långt.

Linus Core

Köp skivan HÄR.

In English

Date: 22/5-2013

Company: Roadrunner Records

Amongst Australia’s most important exports you have coal, iron ore, meat, gold as well as various metals and machinery.
The question is whether or not the latter two were added the years 2007 and 2010 when Airbourne released Runnin ’Wild and No Guts. No Glory.

The band has been compared to both AC/DC and Motörhead (just to name a few), and by the obvious feeling for powerful riffs combined with full speed and high volume, the band has more than managed that heritage well.

The year is 2013, the new album Black Dog Barking is here and it is once again it’s time to turn everything up to eleven for now the Thunder Train is leaving Down Under station and I join, with pleasure, those who happily lies down on the tracks in front of the brothers Joel (lead vocals, guitar) and Ryan (drums) ’s steamy hard rock machine. Of course, they get help to pour coals from their brothers in arms David Roads (guitar) and Justin Street (bass).

Something I have always appreciated tremendously with Airbourne is how they always manage to deliver high octane hard rock without compromises. Black Dog Barking is no exception, after almost twelve laps in the player, one can only conclude that Airbourne is stronger than ever and it just makes me so happy. Exactly 40 seconds of the album went by before the first grin spread across my face.
In the opening track Ready To Rock we are greeted by a hymn that will lift arenas and be copied by cheerleaders. It’s so catchy that the I could not help but to sing along with the intro, on the bus home in rush hour traffic. That is what Airbourne does to you, you are drawn into the music and it was only typical Swedish stiffness that made my fellow commuters swerve to hear an attempt to mimic Joel O’Keeffe’s characteristic rock’n roll roar.
The album Black Dog Barking is a tribute to life itself, a happy pill that with songs like snorting Destroyer (with its typical AC/DC-hey: spirit) and the hormone-fueled title track Black Dog Barking (Joel and David literally grunts, barks and yelps the chorus) will become the soundtrack to many a wet pre-, mid-and after-party this summer.

The future belongs to Airbourne. The first record is still phenomenal and so is the second one but with the third release, I feel a brutal honesty in the music. Everything is done with so much heart and fierce will and all the positive energy and joy that the songs give you through all of the 34 minutes it takes to listen through the entire album makes you want to relived it again and again. You can feel how the band’s hunger rubs off on the listener.
In a genre more or less invented and shaped by class acts like AC/DC and Krokus is it easy for newer groups to be content just to play second fiddle and therefore often be seen like different tribute bands for said giants.
But Airbourne stands on its own. Instead of reinventing the wheel, they have made it roll their way.
They have the attitude, weight, personality and above all the music skills on their side. Listen to the first single Live It Up, the intro with the single guitar, air raid alarm and how the rest of all the instruments join in until they finally agree to the explosion. This song shows so clearly how Airbourne works. Each member, each instrument has the same mission and that is to give everything and no one is allowed to lag behind. The idea has certainly been the same on previous records, but it is so much clearer now. The sound is better, the variation is greater and the mix of classic hard rock and heavy metal is done in a way that never gets boring. It is just right.

A large part of the ingenious machinery that is Airbourne is also that even on a record they manage to capture that indescribable feeling that it is just for you, the listener, as they play – it’s almost like going to a live show.

It is said that an adrenaline rush does not last more than 50 seconds, the human body can not handle any more. I say, forget about it and put on some of the disc’s faster songs such as Hungry or Firepower (the titles say it all?) and then go out and live life to the fullest, driving a little too fast on the highway, play all the strings on your air guitar, let out the dog in you and just don’t get a haircut this summer.

But above all, be happy about the fact that you just have to press play again when the album has come to an end.

Best: The song Back In The Game, which with its lower but heavier tempo is quite impossible not to sway to the beat with. It’s my favorite song on the album and really the first song in a long time that gave me goose bumps. The attitude, riff and Ryan’s heavy drumming!

Worst: I hope that the Swedish summer will not be as short as the album.

Rating: 10/10 – Without a doubt, the year’s best album so far!

Linus Core

Get your copy of the record HERE (Sweden).

———————————————————————————————————————————————————————-

See our chat with Joel O’Keeffe! 

3 svar

  1. Elliot Chave

    Would you like to promote your advertisement on thousands of online ad websites monthly? One tiny investment every month will get you virtually unlimited traffic to your site forever!For more information just visit: http://www.submitmyadnow.tech

    Svara
  2. Teresa Nuzzo

    Good morning, I was just visiting your site and submitted this message via your contact form. The contact page on your site sends you messages like this to your email account which is why you’re reading through my message at this moment correct? This is half the battle with any kind of advertising, getting people to actually READ your message and that’s exactly what I just accomplished with you! If you have an ad message you would like to promote to lots of websites via their contact forms in the US or to any country worldwide send me a quick note now, I can even focus on specific niches and my pricing is very affordable. Shoot me an email here: trinitybeumer@gmail.com

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas