Release: 17/1 – 2014
Bolag: Prophecy Productions
I fjol så var det Cult Of Luna som gjorde det. I år är det franska Alcest som gör det. Nämligen att släppa inte bara ett av de album som jag ser mest fram emot under året, utan även ett album som jag tror komma kvala in på min topplista då det är dags att summera året. Med föregående album Les Voyages de L’Âme så lade Neige, bandets enda egentliga medlem, ribban högt. Frågan är om han nu kommer att kunna hoppa över den?
Det står snabbt klart att Shelter är Alcest’s hittills rakaste, mest kommersiella och lättlyssnade giv hittills. Tro nu inte att det rör sig om popmusik, även om La Nuit Marche avec Moi definitivt har delar som skulle göra succé på radio. Det handlar istället om att de mest invecklade och komplicerade partierna har skalats bort och ersatts med post-rock gitarrer och ännu mer vackra melodier än vad vi är vana vid. För även om detta styckes första mening är helt och hållet sann så känns det samtidigt som att det händer mer på detta album än på Alcest’s tidigare skivor, då dessa gitarrer och melodier trängs om utrymmet. Fokus tycks nu, mer än någonsin, ligga på att locka fram känslorna i låtarna. Det drar givetvis åt det melankoliska hållet, men i exempelvis titelspåret går det att känna små strimmor av hopp och livsglädje. Denna gång har Alcest dessutom haft den goda smaken och lyfta fram Neige’s fina sångröst långt fram i ljudbilden. Det är nog första gången det går att höra sången såhär tydligt.
Låtmaterialet kanske inte är lika bra som vid tidigare släpp. Men albumet som helhet känns mer sammanhållet. Shelter är också ett lugnare album än samtliga sina föregångare, så den som letar efter bandets hårdare stunder, och de black metal-inspirerande stycken lära kasta skivan i marken av besvikelse. Neige tycks ha lagt growlen åt sidan. Det är inte en tillfällighet att skivan har spelats in i den studio som en gång ägdes av Sigur Ròs. För musiken är precis lika harmonisk och vacker som islänningarnas. Störst och vackrast blommar avslutande Délivrance ut.
Med Shelter så börjar Alcest att trampa på mark som man bara har varit inne och nosat på tidigare. En så avskalad låt som Away har man exempelvis aldrig tidigare släppt. Samtidigt känns alla element igen från tidigare album. Borta är de mest extrema metal-inslagen. Och i ärlighetens namn så saknar jag dem inte heller.
Bäst: Avslutande Délivrance.
Sämst: Är inte skivan lite kort?
Betyg: 8 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby