Release: 2019-01-18
Skivbolag: Century Media
Jag är ingen rabiat motståndare av covers, men det känns ändå som man måste ställa sig frågan ”Behöver världen ännu en cover på Breaking the law?”. Svaret är i det här fallet ett avgrundsdjupt growlande NEJ. Vilket bandet också säger sig ha uppmärksammat innan de spelade in den, och ändå hade de den dåliga smaken att slutföra denna cover. Alla Arch Enemys tre mikrofonakrobater är representerade på Covered in blood (Att höra Alissa White-Gluz väsa Spräckta snutskallar på bruten svenska är en upplevelse som rymmer lika delar skratt och skämskudde) då detta är en samling av så väl gamla b-sidor och bonusspår samt nyare covers. Allt för fansen så klart, och däri ligger också ett stort problem med denna skiva. Frågan är vem utanför kretsen av de ”närmast sörjande” skaran av fans som köper ett ex av varje utgåva för att komplettera sin samling, som vill ha en skiva där Arch Enemy gör covers på Judas Priest, Iron Maiden, Kiss och Europe (för att nämna några)? Därför känns Covered in blood bara som ett billigt (utom för fansens plånbok) sätt att sko sig på de mest trogna fansen mellan två albumsläpp. Då har jag inte ens berört den stora ironin i att Arch Enemy släpper en coverplatta strax efter att man varit indragen i en uppmärksammad upphovsrättstvist med en fotograf, vilket tycktes få även vissa av de mest inbitna fansen att vända dem ryggen. Marknadsavdelningen hos deras skivbolag har ett hårt jobb inför nästa studioalbum.
Bäst: Back to back
Sämst: Breaking the law
Betyg: 2/10
/JJ