Release: 4/2 -2014
Bolag: Nuclear Blast Records
Redan när jag hörde Blow Your Trumpets Gabriel framföras live på Getaway Rock Festival i somras var längtan efter den här albumreleasen stor. Den polska extremmetallens storheter Behemoth har låtit oss vänta fem år på att få våra öron sönderrivna av det tionde studioverket i ordningen. Nu är äntligen det framskjutna datumet inne, och det är just den redan nämnda låten som får agera öppningsnummer på The Satanist. Med en stadig puls och ett simpelt men effektivt riff varvat med intensivare partier fungerar den utmärkt som första spår på plattan, men jag upplever den av någon anledning som lite seg. Jag vet inte om detta beror på antalet tidigare genomlyssningar eller bara att resten av skivan är så sjukt bra.
Frontmannen Adam ”Nergal” Darski, Behemoths svarta hjärta och själ, har beskrivit The Satanist som ”Magi. Den är farlig. Den är äventyrlig, och organisk.”, och jag är helt beredd att hålla med. Andra låten Furor Divinus sätter direkt en hög standard i sin ökade brutalitet och tempo i kontrast till första spåret, och Zbigniew ”Inferno” Promiński briljerar med sin slakt av trummorna. Det underliggande ursinnet, det råa raseriet släpps besinningslöst fritt och tillåts regera. Samtidigt presenteras betydligt mer nyanserade kvaliteter. Messe Noir och Ora Pro Nobis Lucifer har trots mörk stämning och dödshårda arrangemang delar som verkar falla mer i kategorin hårdrock än black eller death metal. Detta påverkar dock inte kraftfullheten negativt, snarare tvärtom: albumet är rikt på variation och har många dynamiklager.
Efter att Amen tuggat sig fram genom hörselgångarna med snabba riff på sedvanligt Behemoth-manér kommer det spår som nog sticker ut mest, titelspåret The Satanist. Tomasz ”Orion” Wróblewski levererar grooviga basgångar i verserna, och refrängen är så tillbakalutat catchig att jag inte ens vet hur jag ska reagera. Ett riktigt rockigt gitarrsolo läggs utan skam över våldsamma trummor, och man lyckas få märkliga baseffekter att låta som det naturligaste i världen. Jag hade kanske varit skeptisk om det hela inte gjordes med en sådan autenticitet och tyngd.
Ben Sahar är en emellanåt – relativt – lågmäld historia, men har också en av de mest storslagna stunderna med Nergals övermänskliga growl uppbackat av en stor bakgrundskör. In The Absence Ov Light är ytterligare en låt som förenar brutala rytmer och vassa, desperata melodier, endast bruten av en minuts saxofonmusik och ett polskt citat från en Witold Gombrowicz-pjäs. O Father O Satan O Sun! överraskar med en kör som melodiskt följer Nergals röst, ett grepp jag inte alltid tycker är lyckat, men som här faktiskt imponerar med sin effekt. Denna satansbön är ett perfekt sista knytnävsslag i magen innan tystnaden tar över – de få sekunder det tar att drämma till play-knappen en gång till. För det är väl det enda som är riktigt farligt med det här infernaliska eposets nio korta låtar – det är grymt svårt att låta bli att lyssna om och om igen. Trots att året 2014 endast är ett par månader gammalt vågar jag påstå att The Satanist har stor potential att vara årets bästa album. Detta beror mycket på skivsläppets oerhörda balans och lyhördhet för variation: det sträcker sig från det mörkaste djupet till en lika hemsk som vacker finstämdhet.
Det här är ett band som inte under några omständigheter får missas när de spelar två datum i Sverige i slutet av månaden! Biljetter.
Betyg: 9,5/10
Låtlista:
1. Blow Your Trumpets Gabriel
2. Furor Divinus
3. Messe Noire
4. Ora Pro Nobis Lucifer
5. Amen
6. The Satanist
7. Ben Sahar
8. In the Absence Ov Light
9. O Father O Satan O Sun!
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Köp skivan direkt HÄR.