blindguardianbeyondstandard_638

Release: 30/1 – 2015
Bolag: Nuclear Blast

Uttryck som att ”spara på krutet” och ”less is more” finns inte i tyska Blind Guardians värld. Alla som följt bandet under en längre period vet att bandet knappast är blyga eller snåla när det gäller att få in framträdande element i sin musik. Produktionerna blir också större och större för varje släpp. Beyond the Red Mirror är inget undantag. Snarare tvärtom. Mitt ljudsystem i vardagsrummet får nu jobba för att få alla element att tränga fram och visa att det var värt sitt inköpspris.

På detta album har bandet den mäktigaste kören i karriären i ryggen och i vanlig ordning är den snabba hårdrocken ackompanjerad av mäktiga orkestrala arrangemang. De slagkraftiga melodierna står fortfarande i fokus och Hansi Kürschs röst tycks bli bättre och bättre för varje album som gruppen ger ut. Ibland blir det dock för mycket. Både den inledande The Ninth Wave och den avslutande Grand Parade klockar in på över nio minuter vardera. Detta är exempel på låtar som skulle må bra av att kortas ner och skalas av. Det hade varit en god idé att plocka ut de bästa bitarna ur dessa spår och på så sätt gjort dem mer koncentrerade och slagkraftiga. Där skiljer sig dock Blind Guardian från andra band. Här finns en vilja att hela tiden utmana lyssnaren och framförallt sig själva.

Beyond the Red Mirror balanserar hela tiden på gränsen, eller försöker åtminstone tänja på den. För när inte långa, instrumentala partier, gitarrsolon och orkestrala slingor får dominera (Ashes Of Eternity) så tar annars Hansi och hans mäktiga kör över showen (The Holy Grail och The Throne). Kanske är det just därför det blir allra bästa när gruppen sansar sig lite och låter melodierna och det avskalade stå i fokus. Singelsläppet Twilight of the Gods (som påminner ganska mycket om I’m Alive) bjuder på toppkvalitativ, snabb, melodisk metal utan att strula till det. Likaså är Prophecies (en låt som kan placeras i samma fack som Bright Eyes) en mer avskalad låt som visar hur lätt det kan vara att göra minnesvärda låtar. Sacred Mind står för skivans mest intressanta 6 minuter. En låt som tar oanade vändningar hela tiden och som tycks överraska lika mycket varenda gång. En låt där Blind Guardian får spela ut hela sitt register.

Visst förstår jag tanken med att vilja använda sig av alla de element gruppen använder sig av. Problemet är att Blind Guardian inte drar nytta av dem på rätt sätt. Istället för att göra låtarna intressanta så blir låtarna ganska förutsägbara halvvägs igenom. Även om det allt som oftast funkar bra så är det i skivans längre stycken, tillsammans med den onödiga balladen Miracle Machine, som jag drar gränsen. Men när det är som bäst är det å andra sidan riktigt bra.

Bäst: Sacred Mind.
Sämst: Att ett par av låtarna inte håller hela vägen igenom.
Betyg: 7 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas