Datum: 14/9 – 2012
Nuclear Blast

Smålands hårdrockshjältar Bullet är tillbaka med nytt skivkontrakt hos Nuclear Blast och med sin fjärde skiva Full Pull.
Tidigare har vi fått vänta längre mellan släppen, men nu får vi valuta för våra pengar redan året efter den klockrena och titelmässigt självbiografiska Highway Pirates.
Återigen har Sveriges störste rockmusiker Nicke Andersson (Hellacopters, Entombed, Imperial State Electric m.fl) ett finger med i spelet, denna gången som producent tillsammans med Fred Estby (Dismember).

Inledande Midnight Oil drar igång med en märklig cirkustakt som sedan övergår i ett stort intro som bygger upp förväntningar även hos den mest kallblodade av människor. Piano och ägg är instrument som man sällan förknippar med Bullet, men här lämnas inget utanför.
När refrängen närmar sig så börjar bandet bränna på och när den anländer så är det med en majestätisk smäll som får mig att tänka på Fire And Dynamite från Highway Pirates-plattan.

Titelspåret Full Pull har man sedan juli kunnat höra på nätet, en intensiv och svängig historia vars refräng har delat folk i två läger: vissa anser att det inte håller för en första singel medan andra tycker att det låter exakt som det ska. Men men, det handlar om några sekunder totalt och resten av låten samt refrängen håller trots allt mycket hög klass. Öset mot slutet krossar allt i sin väg och avslutande Blind In Texas-flirten är härlig.
Ännu en låt på två och en halv minut finner vi i Running Away, en melodiös historia som med Justin Hawkins på sång skulle kunna ha blivit en The Darkness-klassiker tack vare det högklassiga låthantverket. Akustiska gitarrer och maracas noteras även i refrängens bakgrund, vilket ger en sjysst 70-talskänsla.
Man överger dock bara mallen för en kort stund, i All Fired Up är man tillbaka i det gamla klassiska riffandet som man känner igen från de två första plattorna.
Solot bryter av och här bjuds vi på klassiskt bonnasväng och ett Rock N Roll-solo som heter duga, en kontrastkombination som Bullet gjort till sitt signum. Heavy Metal kombinerat med Rock N Roll är kanske det mest njutbara man kan lyssna på!

Plattans längsta låt, som klockar in på 6.11 minuter, har fått namnet Rolling Home och tillägnas den ikoniska turnébussen som Bullet ständigt far runt i. Riffen har en Back In Black-tyngd i sig och i rytmsektionen visar Adam Hector att han verkligen växt som basist sedan han gick med i bandet för fyra år sedan.
Efter solande signerat Erik Almström och Hampus Klang, kanske Sveriges hårdaste gitarrduo, så är det en refräng som sedan mynnar ut i – just det – mer solo. Ett ödersmättat twin lead är huvudtemat, som även ackompanjeras av ett piano mot slutet. Hade kanske passat ultimat som avslutningslåt?

In The Heat är låten som åter trycker upp tempot, här bjuds vi på en vansinnesfärd över den Småländska landsbygden där bussens cruise control är intryckt och föraren sveper folköl i mittgången. En riktig vitamininjektion som sätter sig med en gång. Solot är högklassigt och refrängen är en partyhöjare!
En låt som garanterat kommer att gå hem i Tyskland är High On The Hog, en regelrätt AC/DC-stänkare med en hint av Vislandas skogar.
Inte så mycket att säga, förutom att det är full pull!

Rush Hour är även den en låt som sätter sig direkt, Gustav Hjortsjö fortsätter att leverera fyrtakt som en mästare och solot tar mig tillbaks till Judas Priests 80-tal. Det är skoningslöst och maffigt samtidigt som det är förvånansvärt lätt att ta till sig.
Free Riding inleds med ett sedvanligt hårt riff och pumpande, men låtens höjdpunkt är det lågmälda, tillbakalutat ondskefulla gitarrplockandet i verserna. Gitarrerna kompletterar varandra helt perfekt och refrängen är underbart simpel.

Highway Pirates-plattan älskar jag verkligen vad Tobias Lindell gjorde med mixen, trots att han är känd för att ge musiken en steril känsla så lyckades han få till ett kristallklart ljud och grymt bra kräm i mixen när han jobbade med Bullet. På Full Pull är det lite ruffigare, skitigare och lite mer vintage.  Jag hade dock tyckt att det vore intressant att höra låten Gutterview med en lite klarare mixning. En låt med ett naturligt tryck i sig och ett grymt driv. Hampus och Erik visar även här prov på bra klipp i handlederna och snabba fingrar i ännu ett kanonsolo. Kan man verkligen leverera på det sättet varje gång?

Avslutande låten Warriors är riktigt snyggt skriven, en midtempo-låt som har en pulserande bas i grunden och som gitarrerna kan leka runt på i verserna. Hell Hofer sjunger som alltid övertygande och denna låt är nog min Hell-favorit på plattan.
Mitt i det fantastiska solandet smyger det in ett live-aktigt parti där ”hey! hey!”-körerna skvallrar om vad vi som publik kan tänkas få i uppgift under kommande spelningar.
För den som köpt rätt utgåva så ingår även bonusspåret Get On, en cover på det klassiska finska rockbandet Hurriganes låt från 1974 och plattan Roadrunner (som bör finnas i var mans skivsamling!).
Då jag varit ett Hurriganes-fan i många år så undrade jag självklart hur detta skulle låta, men främst: Hur ska de tolka Albert Järvinens magiska gitarrspel?
Lyckligtvis kunde jag snabbt konstatera att de gjort sin läxa och improviserar exakt så mycket som de kan (eller snarare bör) utan att låten förlorar något.
Solot är klart godkänt, men Albert Järvinen får även fortsättningsvis behålla kronan i sin himmel. Det bör dock tilläggas att det är få band som skulle kunna göra denna låt på ett övertygande sätt, lite som att inget band i världen någonsin kommer att sätta Rock And Roll med Led Zeppelin, men Bullet lyckas absolut.

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att Bullet är bandet som släppt tre helt makalösa plattor och som nu ska ta nästa steg upp på den internationella tronen. I och med skivbolags- och bokningsbolagsbyte till större bolag så har de nu möjligheten att spela i den högsta divisionen i hårdrockens liga på allvar. Vilket de visserligen gjort sedan 2006 om man ser till det rent musikaliska.
Således kan man inte bara göra musik för de inkörda musikens öron, utan man har på Full Pull en större bredd som spinner vidare på vad de startade med Highway Pirates. De är trots allt självsäkra och vet var de har sin grund, då kan man spela ut sitt register till fullo.
Full Pull har man hittat balansen mellan stadionvältare och albumspår som inte bara är sing-a-long-refränger. Tar Bullet inte nästa steg nu så kommer inget band i världen att göra det!

Bäst: Rush Hour
Sämst: Rolling Home var enligt mig ett mer ultimat val som avslutningsspår.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas