Datum: 2013-06-06
Bolag: Nuclear Blast
Den här recensionen kommer att behandla Children of Bodom’s färskaste släpp, betitlat Halo of Blood. Det har varit en av de svåraste recensionerna jag någonsin har skrivit. Detta av flera anledningar.
En av anledningarna är att albumet är ett av bandets mest svårlyssnade album hittills. Under Halo of Blood finns en tydlig röd tråd som knyter ihop bandets samtliga släpp. Det går att höra spår av debuten Something Wild, med sitt black metal-inspirerade sound, särskilt då kanske i titelspåret. Det finns även spår från de album som är mer influerade av det modernare metalsoundet, jag tänker då främst på Blooddrunk, Scream For Silence och Damage Beyond Repair. Övriga spår går att koppla ihop med resten av gruppens diskografi. All Twisted skulle kunna vara hämtad från Follow The Reaper och singelspåret Transference skulle kunna platsa på föregångaren Relentless, Reckless Forever.
Trots dessa kopplingar till gruppens tidigare släpp låter Halo Of Blood inte alls som något gruppen gjort tidigare. Halo of Blood är så mycket tyngre, aggressivare och mörkare än allt annat gruppen har släppt att jag flera gånger under plattans gång funderar på vilken typ av livskris Alexi Laiho (sång, gitarr och huvudsaklig låtskrivare) har gått igenom när han komponerade albumet. Dessutom låter han röst bättre än någonsin. Skivan innehåller också låten Dead Man’s Hand On You, som är det närmaste en ballad gruppen någonsin har kommit. Det rör sig om en femminuters lång vistelse i nattsvart mörker, strax efter att livsgnistan har slocknat. Dessutom använder Alexi ett annorlunda sångsätt här som låter extremt skräckinjagande och ångestfyllt.
I övrigt så innehåller Halo of Blood de obligatoriska instrumentalpartierna. Varje låt har flera starka melodislingor och både Alexi och Janne Warman (keyboard) visar att de tillhör världseliten på sina respektive instrument. Att plocka ut en höjdpunkt från albumet är omöjligt då samtliga spår håller ytterst hög klass, något som inte har hänt sedan milstolpen Hate Crew Deathroll. Inledande Waste Of Skin är en riktig explosion som avslöjar åt vilket håll skivan kommer att gå, den glider snyggt över i titelspåret med de snabbaste blastbeats som bandet har bjudit på. Det finns en anledning till att nämnda singelspår valdes som just singel. Låtens melodi sätter sig på hjärnan direkt. I Bodom Blue Moon experimenterar man med udda och roliga taktarter på ett framgångsrikt sätt och Your Days Are Numbered är en lektion i riffskrivande. Skivan avslutas med samma explosion den började med i form av One Bottle And A Knee Deep. Som ni märker har jag något positivt att säga om varje låt på Halo of Blood. Bodombarnen har därför släppt sin starkaste skiva sedan 2003, men klarar inte riktigt av att toppa mästerverket Hate Crew Deathroll.
Bäst: Det går inte att välja ut enstaka höjdpunkter.
Sämst: Å andra sidan går det inte att peka på något som är riktigt dåligt heller.
Betyg: 9 / 10
Skibent: Jimmy ”JimJim” Rimsby