Releasedatum: 2013-01-25
Indie Recordings
Cult of Luna har utan tvekan en alldeles egen gren på det evigt grönskande hårdrocksträdet. Med tidigare släpp som Eternal Kingdom och prisbelönta Somewhere Along the Highway har detta Umeå-baserade band presenterat sig ordentligt, inte bara för den svenska hårdrockpubliken utan även för den globala. Det går enklast att beskriva musiken som ”episka ljudlandskap”, sången och texterna är präglade av ångest. Detta gör Cult of Luna unika. Deras musik är svår att sätta en etikett på.
Vertikal bryter en fem års lång tystnad. Och som Cult of Luna bryter tystnaden. Efter det ödesmättade introt i form av The One bryter sig bandet loss likt ilskna vargar i I: The Weapon och ger lyssnaren precis vad den förväntar sig. Det är hårt, det är vackert, det är långsamt. Varenda ton, vartenda ord förmedlar en känsla. Inget har lämnats åt slumpen. Trots att musiken är relativt simpel är det omöjligt att ta in alla element på en gång. De postrock-influenser som gruppen har varit och nosat på tidigare är nu tydligare än någonsin. Något som gäller för hela albumet.
Skivans tredje spår, Vicarious Redemption, är bland det mest unika jag någonsin hört. Ett 19-minuters epos som innehåller en lång och vacker uppbyggnad, lugna gitarrer, hårdare delar och även en elektronisk del som man har lyckats klämma in utan att det på något sätt förstör låten.
När Johannes Persson dessutom lyckas träffa rakt i hjärtat med sin sång är den i mål. Bara denna låt ensam gör det värt att köpa skivan.
Även Fredrik Kihlberg får briljera med sin vackra stämma i den lugna och passande avslutaren Passing Through, som summerar den timlånga resan vi precis har gått igenom. Allt som händer däremellan är för mycket för att kunna sammanfatta i ord. Det går kanske lättast att likna det vid känslor. Den som är oberörd av låtar som Synchronicity och Mute Departure behöver genast uppsöka psykolog. Den sistnämnda lånar väl för övrigt ett riff från Khoma’s The Final Storm?
Detta är, i mitt tycke, Cult of Luna’s bästa släpp hittills. Kanske är det så att årets höjdpunkt redan landat i skivhyllorna? För Vertikal kommer att få bandets karriärkurva att peka spikrakt uppåt.
Bäst: Vicarious Redemption.
Sämst: Den sega avslutningen på In Awe Of.
Betyg: 9/10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby