dankojonesfiremusiccd
Release: 2015-02-11
Bolag: Bad Taste Records

Danko Jones är ett band som vid varje släpp får mina förväntningar att skjuta i höjden, samtidigt som det alltid finns en oro med i bakhuvudet. Tänk om plattan blir för kommersiell?
Jag har börjat ana ett mönster där varannan platta är en käftsmäll och varannan platta sträcker ut en hand till den breda massan. Sleep Is The Enemy (2006) var suverän medan Never Too Loud (2008) var beige. Below The Belt (2010) var suverän medan Rock And Roll Is Black And Blue var hyfsad, dock beige.
Med denna logik borde vi således vänta oss ett suveränt album nu?

Redan i första låten Wild Woman hör man att Danko Jones är i högform, jag passar på att lyssna på hur trummisen Rick Knox (bandets sjunde trummis i ordningen, skön omsättning) trycker på och finner inga svagheter. Soundet är stort, stenhårt och kompromisslöst. Yes, vi är något på spåren här.
I andra låten The Twisting Knife får jag bekräftat att detta kan bli riktigt bra, energin och edgen är på plats. Man har dessutom ett sing-along-parti som doftar Iron Maiden, det passar fantastiskt.
Singeln Gonna Be A Fight Tonight har snappats upp och använts av jätten WWE (World Wrestling Entertainment), det passar perfekt då musiken är så fantastiskt aggressiv som man önskar av denna oerhörda trio.
Tokriffandet fortsätter i Body Bags, det finns inget bättre än när Danko Jones sjunger om att han är ute efter blod.

I Live Forever och Do You Wanna Rock återvänder man till tidigare eror av bandets sound, vilket alltid är välkommet.
Efter knivhuggar-inledningen ser man till att plattan trots allt blir dynamisk, de två ovannämnda spåren följs av den struttiga Getting Into Drugs och hypersnabba Watch You Slide. Det finns en konstant övertygelse i soundet och jag älskar hur man efter nästan tjugo år som band fortfarande är lika hungriga.
Den släpiga I Will Break Your Heart vinner över mig med sin grooviga tyngd och catchighet.
Piranha är albumets första och enda filler, en energisk låt som dock aldrig lyfter utan mer blir tjatig.
Avslutande She Ain’t Coming Home är ett sant Danko Jones-epos som har alla ingredienser: fart, ilska och rå energi.

Bandet fortsätter att hålla sin ”varannan platta är suverän och varannan beige”-svit vid liv, låt oss dock hoppas att den får ett slut någon gång för Danko Jones har alltid potential att göra helt överjävligt bra skivor.

Bäst: Att vi återigen får en kanonplatta efter förra skivans svacka. När The Twisting Knife drar igång är det ståpäls.
Sämst: Piranha.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

 

 

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas