Darkest Hour Darkest Hour

Release: 5/8 – 2014
Bolag: Sumerian Records

En vanlig orsak till att ett band släpper en självbetitlad skiva, som inte är gruppens debutskiva, är att på något sätt markera någon form av nystart. Så är även fallet med denna, Darkest Hours åttonde fullängdare. På detta album befinner sig gruppen långt ifrån den melodiska death metal som gruppen bjöd på framförallt på sina två första album. Istället har man nu inspirerats av metalcore-genren (tänk Bring Me The Horizon och August Burns Red) och radiovänliga refränger. För oss som har följt bandet känns riktningen dock inte särskilt överraskande, utan snarare som en naturlig del i den process som bandet gått igenom under sina senaste släpp.

Visst finns det fortfarande fragment kvar av det där stenhårda bandet som jag fastnade för. Rapture In Exile och The Great Opresser hade platsat på gruppens, i mitt tycke, magnum opus So Sedated, So Secure. En stor majoritet av materialet är lugnare och mer nedtonat. Låtarna har blivit kortare och mer koncentrerade. Snygga riff finns det fortfarande gott om och faktiskt låter det inget annat än just Darkest Hour.

Visst kan flera puritaner ilskna till av att höra att John Henry stundtals släpper growlet och sjunger med sin vanliga röst eller av det faktum att By The Starlight är en ballad. Faktiskt en mycket bra sådan. Dessa människor är även de som kommer känna sig som mest kluvna när de inser att sångaren gör sin bästa insats på ett par album och att gruppen känns återfödd efter den senaste, oinspirerade The Human Romance.

För den Washington D.C.-baserade gruppen har inte bara gjort ett album som växer för varje genomlyssning (betyget kan säkert bli högre i slutet av året). Man har även lyckats hitta inspirationen igen och har äntligen, efter 13 år, lyckats skriva en skiva som kan konkurrera med So Sedated, So Secure – trots de stora skillnaderna mellan albumen. Albumets fyra sista låtar visar verkligen precis hur bra Darkest Hour kan vara. I synnerhet då Hypatia Rising, som är gruppens mäktigaste komposition.

Bäst: Höjdpunkterna är många…
Sämst: … och de dåliga delarna är få.
Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas