10329288_707633369297517_1120628131277775981_n
Ghost Highway Recordings

Deadheads är bandet som de senaste två åren nästlat sig in på livescenen, främst i hemstaden Göteborg där man spelat hysteriskt frekvent inför en aldrig tröttnande publik. 2014 kom till slut debuten This Is Deadheads First Album (It Includes Electric Guitars) som en blixt från klar himmel. Det var i samband med detta som min hälsa började vackla. Jag gick till läkaren som kontrollerade mig från topp till tå. Till slut sa hon: ”Ditt problem är att det ligger en nerv i kläm, det är Deadheads nya platta som slår an på den!”. Att göra en platta med ett band som är så djupt rotat i sitt livesound är svårt, för en oinvigd skulle man kunna beskriva soundet som en sammanfattning av vad Nicke Andersson sysslat med de senaste 20 åren, med en fast punkt i garagesoundet.

Baby Blues inleder skivan och sätter direkt standarden för vad som kan väntas: det är snabbt, det smakar jeansjacka och det inkluderar elektriska gitarrer. Med plattan i mattan rider man vidare i form av My Demons, som även blivit musikvideo. Man hör tydligt att allt är inspelat live och trots att skramlet och drivet är det viktigaste hade jag dock velat ha ännu lite mer tryck i produktionen. Manne Olander har en pipa i absolut världsklass och det är synd att hans sång inte är mer distinkt mixad så att den kan ta den centrala plats i ljudbilden som den borde.

När Deadheads väl smakat blod släpper de inte taget, de kastar sig rätt in i den lite mer än en minut långa Freak Out som får agera uppbyggnad inför den mer stämningsfulla Ghost. Låten är en av plattans verkliga höjdpunkter och Olle Griphammars vandrande bas ger hela soundet en helt ny dimension. Rickard Hellgren får MC5-feeling och det hela kryddas med ett inslag av piano som öppnar upp ljudlandskapet ännu mer.

Med Lose My Mind trycker man återigen på för fullt, det är verkligen länge sedan man hörde denna typ av rock framföras på detta sätt. Det besinningslösa riff-öset och energin ser till att ingen ska kunna sitta stilla. I låten Deadheads bjuds vi även på The Stooges-gitarrer (tänk Raw Power-plattan från 1973) och en mycket stark refräng. 2005 satte Hellacopters ner foten och slog fast att ”Rock & Roll Is Dead”, nio år senare är det dags för detta Göteborgsgäng att plocka ner skylten och öppna upp nöjesfältet igen. Passande nog har de här en låt som heter Rock & Roll som går på som en total stenkross. Man vill så mycket med denna platta, man har så mycket inom sig och det är knappt så att man kan behärska sig när man tar tag i gitarrerna. Att få till ett så levande sound i en studiomiljö är beundransvärt, låtarna går i 180 och ingen sympati visas.

Åtta låtar in bjuds vi till slut på en lite långsammare låt, den oändligt coola Venom. Både akustiska och elektriska gitarrer driver låten ut i öknen på en ensam motorväg, till en plats där osaliga andar dansar runt elden. Ofta kan de längre, mer episka albumspåren vara en sällsynt effektiv partybroms men Deadheads löser det föredömligt utan att tappa vare sig i intresse eller intensitet. Det räcker dock med en utsvävning, i Live On är man tillbaks i det besinningslösa ös med mystiska ackordbyten, ett sound bandet verkar trivas utmärkt med och som är helt skräddarsytt för deras naturliga hemvist: scenen.

Skivan avslutas starkt med Keep On Searching som inte bjuder på några större överraskningar. Ett obligatoriskt wah-wah-solo och ett tvärt avslut markerar slutet på början för sagan om Deadheads, bandet som är en radiohit ifrån att bli Sveriges nya hopp på den garagepräglade actionhimlen. I låtar som Ghost och Venom visar man att man har potential att skriva för en bred massa, sedan gäller det bara för den breda massan att begripa vad som är kvalitativt. Deadheads är kvalitativt.

Bäst: Hela soundet, det var nästan tio år sedan jag hörde ett band inom garagerocken som var i närheten av denna klass. Idag kan jag knappt ens nämna något band inom genren, därför är Deadheads så viktiga för scenen.
Sämst: Lite mer tryck i produktionen och mer framträdande leadsång hade inte skadat. Lyssnar man på det och tänker att det är ett live-album är det dock kanon.
Betyg: 9/10

Skribent: Viktor Skatt

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas