Release: 8/4 – 2016
Bolag: Reprise Records
Anslaget är måhända lugnare och mer sansat än på föregångarna Diamond Eyes och Koi No Yokan. Distpedalen är kanske inte lika högt uppvriden. Musiken är mer drömsk och tillbakalutad än vad den har varit på åtminstone ett decennium. Trots detta råder det inget tvivel om att det är musik av Deftones som strömmar ur högtalarna.
Gruppen har en förmåga att, likt en kameleont, kasta sig mellan olika miljöer och byta färg, men ändå behålla sin identitet. Att skivan heter Gore där därför precis lika missvisande som det är logiskt. Titelspåret är till exempel bland det hårdaste som gruppen har gjort och avslutande Rubicon visar prov på det organiserade kaos som Deftones brukar bjuda på.
Därför är det skönt att få se nya sidor hos detta band. Refrängerna är mer poporienterade än någonsin tidigare. I låtarna Hearts / Wires och (L)MIRL så struntar man fullständigt i sin historia och visar upp två väldigt raka spår, där särskilt det förstnämnda lär överraska en och annan. Trots detta förlorar inte gruppen sin unika klang, som kryddas extra av Chino Morenos egensinniga sång.
Som de skulle ha sagt i Göteborg – Det Gore bra nu.
Betyg: 8 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby