Release: 2014-01-24
Bolag: Inverse Records
Jag var grymt imponerad av detta Stockholmsbands debutalbum Through The Eyes Of The Burdened som släpptes år 2011. Visst, alla låtar nådde inte hela vägen och albumet präglades av en känsla av att bandet fortfarande försökte hitta sig själva som låtskrivare. Trots detta var debuten ett starkt album. Men det var ingenting mot vad Wither är.
På debuten kändes låtarnas längd ibland omotiverade. Som att låtarna inte bar hela vägen in i mål. På detta album är det tvärtom. Trots låtarnas längd, skivan består av åtta låtar som klockar in på ungefär en timma, så känns allt genomtänkt denna gång. Inga partier känns omotiverade och låtskrivandet i bandet har verkligen utvecklats. Lyssna bara på inledande Confined By Evil, som trots sina åtta minuter skryter med en god sammanhållning, tydlig röd tråd och ett av de snyggaste slutpartier jag har hört. Eller den vansinniga inledningen av The Rancorous Paradigm. En låt som visar upp bandets musikaliskt tekniska sida.
Bandet har en förmåga att, likt Opeth om man vill, göra tvära kast mellan tunga Göteborgsdöds-minnande delar till att fokusera på mer melodiska och lugna delar. Stundtals lyser även andra influenser igenom. In Hours Of Despair luktar väldigt mycket Gojira och inget ont med det. Dessutom finns det en Tool-känsla ständigt närvarande, främst tack vare de många tempoändringarna. Men också tack vare Jonathan Perssons mäktiga trumspel. Nima Farhadians sång har dessutom blivit mycket bättre. Growlen har blivit mycket mäktigare än på debuten. Stundtals låter han som just Opeth-frontmannen Mikael Åkerfeldt, men oftare låter han helt egen. Även den rena sången har utvecklats åt rätt håll.
Wither är ett album som saknar döda stunder. Här finns det musik för alla som gillar hård musik. Den som letar efter tekniska stunder kan vända sig till The Rancorous Paradigm eller Severance. Mörker i dess vackraste form trängs tillsammans med tunga riff i Diabolic och From Grace To Grave. De vackraste melodierna finns i Confined By Evil. Verker kröns av avslutande Sundown. En 12-minuters resa som tar en hel schlager-låt på sig (ungefär 3 minuter) innan sången får komma in i mixen. En låt som startar med ett lugnt intro och växer sig till ett riktigt monster. Givetvis finns allt ovanstående i låten, som tar så många vändnignar att jag tappar räkningen. Sundown är sannerligen det klimax som albumet förtjänar.
Wither är ett album som växer för varje lyssning. Varenda gång upptäcker man nya saker. Det är absolut ett album för den som letar efter många och långa instrumentala partier.
Bäst: Sundown.
Sämst: Är inte Severance lite kort?
Betyg: 9 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby