Dynazty
Release: 2014-03-28
Spinefarm Records

Dynazty är tillbaka med ett rykande färskt alster vid namn Renatus, vilket är latin och betyder ”pånyttfödelse”. Man har till denna skiva distansierat sig från sitt tidigare sound och spelar nu en mycket mer teknisk metal än tidigare, med progressiva element och en allmänt tokhöjd musikalisk nivå.

Redan i inledande Cross The Line märker man en stor skillnad sedan tidigare. Love Magnusson och Mikael Lavér på gitarr bjuder på en sällan skådad riffinvasion och det för tankarna till Amaranthe en aning. Den stora skillnaden är sångaren Nils Molin, som endast bjuder på klassisk hårdrockssång av extremt hög klass. Han är verkligen en av Sveriges bästa sångare. Hans tryck och röstomfång blandat med hans melodimässiga utsvävningar över Dio-land gör honom ruskigt komplett. Just bandets melodiösa bakgrund ger dem en fördel när de går över till det tyngre och mer tekniska, då man samtidigt kommer från en skola där en bra låt har bra melodier. Detta förvaltar man på ett starkt sätt och även om det tekniska står i fokus så bygger man det på en stark grund. Att toppa det hela med vanlig hårdrockssång ger Dynazty sitt speciella sound. Sätter du en growlsångare i Nils ställe kan jag lova att jag stänger av direkt. Tur att det är som det är.

För att få extra tryck i soundet har man återigen jobbat med Peter Tägtgren som producent. Det är exakt vad som behövs och han gör att deras nya sound kan bli så explosivt som möjligt redan från första stund. När jag lyssnar i mina professionella lurar förstår jag verkligen vilket jobb de har lagt ner, det är så tungt och fläskigt att man baxnar.
Starlight släpptes som singel för plattan och jag föll direkt för den. Man bygger upp låten utsökt och klimax kommer i en väldigt melodiös och catchig refräng. George Egg på trummorna är verkligen all over the place och lägger mängder med snygga detaljer över hela låten (och plattan i övrigt). Jonathan Olsson på bas är följsam som få och binder ihop soundet till den vägg av metal som Renatus är.

Dynazty är väl medvetna om att det tunga tuggandet kan bli tråkigt och ser till att vi i Dawn Of Your Creation och The Northern End bjuds nya rytmiska intryck och hooks. Det är dock svårt att hålla mitt intresse uppe plattan igenom med de likartade rifftyperna trots att man kompenserar kraftigt med starka melodier, slagkraftiga refränger och en sångare i världsklass.
Först i Salvation knyter jag näven igen och det episka power metal-elementet ger låten en extra dimension.
Man avslutar starkt med A Divine Comedy och Incarnation. I den sistnämnda sjunger Nils ensam över en akustisk gitarr och stämningsfulla bakgrundsmattor.

Jag gillar att man går ”all in” i en förändring. De kompromissar inte och de gör exakt den Dynazty-platta de känner för. Man hör att de har hittat hem i soundet och det som blir intressant nu är hur livespelningarna kommer se ut framöver; hur det gamla och nya materialet funkar ihop.

Jag tror starkt på en blandning, då det nya soundet blir lite mycket i längden för oss som är lagda åt det mer klassiska hårdrockshållet. Det kommer behövas andningspauser även om jag absolut tycker att man kan och bör spela mycket nytt.
Det ska bli kul att se vad som händer framöver för Dynazty, de har en intressant grej på gång helt klart!

Bäst: Starlight
Sämst: Personligen har jag svårt för en hel platta full med kulspruteriffande även om det är allvarligt imponerande rent musikaliskt.
Betyg: 7,5/10

Skribent: Viktor Skatt

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas