Datum för release: 11/5-2012
Ulterium Records (Triada Promotion)

 

End of September är en svensk kvartett frontat av den fantastiska sångerskan Elin Redin. Den kreativa ådran i projektet heter Erik Tordsson och hanterar gitarren, men även den manliga sången. Detta band är noga med att påpeka med att de inte låter som andra band med kvinnliga sångerskor. Jag undrar dock på vilket sätt de sticker ut, då jag hör en hel del Evanescence i musiken. Stundtals låter gruppen som ett uselt Exilia.

End of Septembers debutalster verkar ställa sig frågan ”hur många gånger kan man använda konceptet mjuka verser möter hårda refränger utan att det blir dåligt?”. Rätt svar är ”inte ens nio gånger”. Skivan innehåller alltså nio stycken spår, men redan efter fyra har jag tröttnat. Efter de fyra första låtarna så känns det som att jag har hört hela skivan. Flera gånger. Alla låtar följer samma koncept; man startar med ett tungt riff, sänker tempot lite när sången kommer in, för att sedan öka igen när refrängen kommer. Ta detta recept gånger nio så har ni denna smet som kallas End of September.

Visst finns det ljus i mörkret också. Elin Redins sång låter förvisso väldigt lik Amy Lees (Evanescence), men jag skulle hellre lyssna på svenskan, då hon har mer variation i rösten. Även de få delar där Erik Tordsson får använda sin stämma är bra. Problemet ligger snarare i musiken och bristen på variation. Låt inte det snygga riffet i inledande Isolated lura er. Att dessa sekunder är de bästa på hela albumet säger en hel del.

Bristen på fantasi ligger likt ett ankare över skivan och förpassar den till botten av betygsskalan. Det finns mycket att jobba vidare på för att detta ska bli bra. Men så länge förändringar inte sker kommer End of September få bära stämpeln ”Extremt ointressant”.

Bäst: Skivans första sekunder
Sämst: Att man redan efter fyra låtar vill stänga av
Betyg: 2 / 10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas