ghostmelioracd

 

Release: 21/8 – 2015
Bolag: Universal Music / Reaktor Recordings

När Ghost för lite mer än två år sedan släppte Infestissumam, gruppens andra album, så skickade man sitt debutalbum åt helvete. Med en mycket mer imponerande och mäktigare ljudbild visade gruppen vad det var man ville åstadkomma, särskilt då man tog hjälp av mäktiga domedagskörer och gjorde musiken otroligt bombastisk. Åtminstone trodde vi att vi visste vad Ghost ville uppnå. Ett påvebyte senare är det dags för skiva nummer tre och återigen har bandet bytt spår.

Borta är de mest storslagna elementen från föregångaren. Istället fokuseras det nu på riffen och refrängerna. Det räcker med att höra den inledande Spirit för att förstå att gitarrerna har en tydligare roll än under bandets tidigare släpp. I låtar som From the Pinnacle to the Pit och Cirice har man också hittat en nyfunnen tyngd i musiken, som dessutom visar att man inte behöver domedagskörer för att fylla ut soundet, utan att för en sekund tumma på vare sig känsla för melodier eller ABBA-refränger.

Nya sångaren Papa Emeritus III passar perfekt i den nya ljudbilden, då han håller till i lägre register än sina föregångare. Dessutom väser han riktigt elakt och snyggt i den onda Mummy Dust. Detta spår är för övrigt den som sätter sig snabbast för mig, med sin raka struktur och taggtrådsriffande. Sällan har musik låtit så trallvänlig och elak på samma gång.

Denna gång har man även med en regelrätt ballad på albumet. He Is, som stycket heter, imponerar stort genom att skapa en stämning av Djävulens imperium samtidigt som Beatles-influenserna nästan är övertydliga. Det är imponerande av ett band som Ghost, som turnerar året om, att ha lyckats knåpa ihop ett så starkt album. Det är uppenbart att ingenting har lämnats åt slumpen, oavsett om det är trummarkeringarna i Cirice eller den mäktiga pianoslingan som fyller ut bryggan i mäktiga Absolution. En låt som i verserna lånar ett mollifierat popkomp för att i refrängen bli en hyllning till alla hårdrocksrefränger som skrivits.

Med Meliora visar Ghost att man kan hantera vilka medel som helst för att fortsätta erövra världen. Det är ett album som innehåller tydliga referenser till gruppens förebilder, men där dessa komponenter ändå anpassas till att låta som just Ghost. Det är ett album som kommer få dem som hoppas på mer storslagna refränger att bli besvikna, men de som bara vill ha snygga riff och snygga refränger kommer jubla av glädje. För detta är så Satans bra.

Bäst: Mummy Dust har verkligen charmat mig.
Sämst: Inledande Spirit känns ganska stel i jämförelse med resten av låtarna.
Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby