Datum: 24/10 – 2012
Bolag: Nuclear Blast Records
Med Lights Out har Graveyard mycket att leva upp till, med tanke på hur deras föregående album Hisingen Blues mottogs.
Kritikerkåren menade att det var ett av 2000-talets viktigaste album, många menar att Graveyard är det bästa rockbandet på minst 20 år.
Lights Out är mörkare och mer melankoliskt än Hisingen Blues. De två första låtarna sätter standarden för hur hela albumet kommer låta.
Först ut har vi An Industry Of Murder, en blandning av psykedelisk och doomig rock med genomtänkta riff som hade gjort självaste Tony Iommi (Black Sabbath) stolt.
Den andra låten Slow Motion Countdown är ett vackert och melankoliskt bluesstycke, den påminner lite om Uncomfortably Numb från Hisingen Blues, vilket inte är ett dåligt betyg.
Det finns en hel del andra låtar på albumet som följer samma formel som ovannämnda, t.ex 20/20 Tunnel Vision och Hard Times Lovin’.
Detta betyder inte att Graveyard har lagt sin gamla hederliga rock n roll på hyllan. De har snarare mixat in den på ett mästerligt sätt med bluesen. Goliath, The Suits, The Law And The Uniform och Seven Seven representerar bandets kunnighet när det kommer till riff, intensivt trumspel och allt annat som du kan förvänta dig utav Graveyard.
Att kalla Graveyard för musikaliska genier är en underdrift, det är fascinerande hur de lyckas få oss att tro att det är lätt att skriva en hit eller bara förmedla en viss känsla i musiken. Det är som att de aldrig gjort något annat.
Lights Out är vacker rockmusik som påminner om 60- och 70-talet: en mix av hårdrock, psykedelisk rock, blues och allt annat som definierar eran. Här finns referenser till Black Sabbath, Led Zeppelin, Deep Purple med flera.
Graveyard kan det här med att mixa album och än en gång har de använt sig av en analog inspelning med intentionen att ge ljudet mer 70-talskänsla. Något som dock saknas är gitarrsolon, även om det finns ett vackert som avslutar albumet.
Sångaren/frontmannen Joakim Nilsson har själv sagt i en intervju att det aldrig har varit bandets avsikt att skriva solon. Detta gör inget, då musiken är väldigt talande i sig och bandet brukar utöka sina låtar under livespelningar med just solon.
Texterna är annorlunda från föregående alster, här kritiserar bandet girighet, materialistiskt konsumerande och andra sociala frågor. De tar även upp blues och kärleksproblem, plus en gnutta politik. Exempel på annorlunda lyrik som inte förekommit innan hittar vi i Goliath, ”They are trying to sell slavery as a dream to chase. Driven by fear, consumer wars. No way to see their hoax.”
Sångmässigt sköter sig Joakim galant som alltid, han är kapabel till att sjunga kraftfullt och aggressivt på albumets hårdare låtar, men även sakta och lite sömnigt under de mer bluesiga, lugna alsterna.
Det är svårt att välja någon favorit bland albumets nio låtar, då alla är perfekt producerade och håller hög kvalité rakt igenom.
Jag skulle vilja gå så långt och säga att Lights Out är ett av årets bästa album hittills.
Gör dig själv en tjänst, gå in och köp Lights Out på en gång via iTunes.
Bäst: Svårt att svara på då alla låtar är perfekta.
Sämst: Att albumet tar slut?
Betyg: 10/10
Låtlista:
An Industry Of Murder
Slow Motion Countdown
Seven Seven
The Suits, The Law & The Uniforms
Endless Night
Hard Times Lovin’
Goliath
Fool In The End
20/20 (Tunnel Vision)
Skribent: Jonas ”Madman” Persson