2013-09-30
Rise Above Records
Göteborgsbandet Horisont har ända sedan första tonen på debutplattan Två Sidor Av Horisonten visat att de tillhör de stora akterna bland de tillbakablickande banden som kommit fram på senare år.
Med tredje fullängdaren Time Warriors har man medvetet visat upp en lite hårdare sida, utan att på något sätt förlora varken finess eller det egna soundet.
Singeln och öppningsspåret Writing On The Wall bjuder på just det man kan vänta sig av Horisont: cowbell, sjyssta gitarrmelodier och våldsamt höfrekvent sång från Axel Söderberg.
Diamonds In Orbit låter som om ett Status Quo som spelar Iron Maiden, kontrasterna mellan blytunga riff och 70-talsgroove når verkligen sitt klimax på denna skiva. Jag häpnas över att de år 2013 lyckas låta som ett tidigt 70-talsband som ligger några år före sin tid, de är lite som ett pånyttfött Lucifer’s Friend.
I Backstreet bjuder man på klassisk shuffle och i Vänd Tillbaka visar man att man inte släpper de svenska inslagen på sina skivor.
Den stora höjdpunkten för egen del kommer när She Cried Wolf drar igång. Låten ger mig vibbar från tidiga Uriah Heep och Deep Purple. Med andra ord är det allvarligt bra musik vi snackar om här och jag undrar hur det hade låtit om man hade köttat på med en rejäl Hammond-orgel.
Ju längre plattan går, desto bättre blir den. Även Brother är en rökare där Charlie Van Loo och Kristofer Möller visar upp fantastiskt gött gitarrsound. Man måste nämna samtliga medlemmar, då de enskilda insatserna på skivan är fantastiska. Trummisen Pontus Jordan och basisten Magnus Delborg leker runt plattan igenom och plattans sköna produktion främjar verkligen rytmsektionens samspel.
Albumets andra svenska låt Dödsdans är en atmosfärisk historia som bryter av snyggt innan den riffande Eyes Of The Father kör över en totalt. Man lyckas skriva riffen som inspirerade New Wave Of British Heavy Metal-rörelsen på nytt och just enkelheten i kreativiteten blandat med komplexiteten i framförandet gör denna platta så oerhört njutbar redan vid första lyssningen.
Sista låten kommer i två partier, All Must Come To An End Part I & II. Dynamiken i låtskrivandet är slående och uppbyggnadsfasen mot slutet är riktigt storslagen.
Med Time Warriors skulle jag vilja påstå att Horisont har nått dit de inte riktigt nådde med förra skivan Second Assault.
Man har förfinat sitt egna sound samtidigt som kreativiteten fullkomligt öser ur bandet. Hårdheten levereras på ett rått sätt som ändå är sofistikerat, det finns ondska och punch samtidigt som svänget och spelglädjen är på topp. Precis som förr.
Bäst: She Cried Wolf
Sämst: Jag själv hade inte valt Writing On The Wall som förstasingel, trots att den växer på en så känner jag att vissa andra låtar är mer omedelbara. Det är dock svårt att hitta några fel med denna kanonplatta.
Betyg: 8/10
Skribent: Viktor Skatt