Iwrestled

Release: 2013-08-06
Bolag: Century Media Records

Tycker du att bandnamnet är krångligt? Då ska du pröva att sätta en etikett på den musik som iwrestledabearonce spelar. I grund och botten rör det sig om (väldigt) teknisk metalcore, fyllt med tunga breakdowns och fräsiga melodier. Det stannar dock inte där. Gruppen lånar även in från så spridda genrer som jazz och techno. Lägg därtill ohämmade lån från TV-serier och TV-spel. Denna beskrivning är dock inte tillräcklig för att ge en korrekt bild utav bandet.

Late For Nothing är gruppens tredje släpp och det första med nya sångerskan Courtney LaPlante. Hennes growlsång är tyvärr inte lika djup och hård som föregångaren Krysta Cameron’s, men däremot är den rena sången mycket bättre hos Courtney. Detta utnyttjar iwrestledabearonce på rätt sätt och låter dessa partier ta större utrymme än på tidigare album.  Framförallt refrängen till Letters To Stallone och den electro-inspirerade Mind The Gap får rejäla lyft av detta tilltag. Särskilt då den sistnämnda helt saknar growl.

Skivan är också gruppens mest lättlyssnade hittills. Detta är för att man inte krånglar in sig i komplicerade låtarrangemang lika ofta längre, även om det fortfarande händer i exempelvis Snake Charmer och Fire Bees. I många av låtarna går det till och med att hitta tydliga refränger, som i exempelvis singelsläppet Boat Paddle,

Som allra bäst är gruppen när de lyssnar på sin experimentlusta, men lyckas tygla den. Carnage Asada blir halvvägs in i låten soundtracket till en hårdrocks-western, försedd med snygga melodier och ett gitarrsolo av självaste Steve Vai. Även nämnda Boat Paddle visar upp gruppen från sin bästa sida, då man i denna låt spelar ut hela sitt register. I That’s a Horse Of A Different Color bjuder man upp till dans med ett techno-inspirerat intro för att i senare i samma låt bjuda på ett skivans meckigaste riff. Avslutande It Don’t Make Me No Nevermind innehåller några av skivans absolut vackraste sångmelodier men också några av skivans giftigaste tempoändringar. Den gör definitivt att man vill starta om från spår ett ännu en gång.

Late For Nothing visar upp ett nytt iwrestledabearonce samtidigt som skivan innehåller alla element som är typiska för gruppen.

Bäst: Carnage Asada.
Sämst: När gruppen krånglar in sig i märkliga arrangemang.
Betyg: 7 / 10

 

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas