Release: 2019-03-15
Bolag: Second Class Kids
Lastkaj 14 är bandet som inte skäms för att snacka trallpunk, och under det senaste decenniet har man gått spikrakt uppåt till att idag räknas som ett av Sveriges främsta punkband.
Under våren kom nyheten om att bandet skulle släppa en ommixad utgåva av 2015 års Stormar.
Jag tog ett snack med bandets gitarrist Kapten Grå och frågade lite kring nyutgåvan.
VS: ”Under våren kommer er skiva Stormar i en nyutgåva som är ommixad hos Ronnie Björnström. Kan du berätta lite om tanken bakom att inte bara trycka upp en nyutgåva, samt vad lyssnaren bjuds på i denna nya mix? Var ni missnöjda med hur skivan lät i orginalutförande?”
Kapten Grå: ”Det hela föddes ur att Stormar-vinylen var slutsåld och vi behövde göra en ny pressning. Då kändes det kul att göra något spektakulärt. Det är inte så att vi har tyckt att Stormar låtit piss, utan det växte fram i och med att både vi och Pelle på Second Class Kids jobbar tätt med Ronnie som har gjort våra tre senaste släpp.
Det ble ett sätt att få hans avtryck även på Stormar, samt att ge låtarna Allting Rasar och Drasuten den kärlek de förtjänar.
Det Ronnie tillför är ett jävla smäll i bas och trummor, han har en förmåga att få fram det bästa ur oss.”
Det finns en medvetenhet hos bandet om att ingen egentligen gillar när band gör ommixningar av tidigare skivor, i detta fall har man dock känt att det har gett ett mervärde och att lyssnaren bjuds på två extra låtar som inte var med på första utgåvan.
Jag har personligen länge ansett att just Stormar är en av de bästa svenska punkplattor som någonsin släppts, och såg med skräckblandad förtjusning fram emot att höra vad denna nya utgåva skulle bjuda på. I mina ögon är skivan en klassiker, och klassiker rör man inte. Samtidigt krävs det en klassiker för att någon ska bry sig om ändringar.
Skivan inleds på ett mäktigt sätt med Nycklar Och Lås, och precis som Kapten Grå påpekar så är det främst i rytmsektionen som man hör att det fullkomligt exploderar.
Har man en av Sveriges bästa batterister, Dr Dille, bakom trummorna så vore det en skam att inte låta hans spår ha den tydlighet som de förtjänar. Samma gäller basen som helt plötsligt gör entré i ljudbilden, Stryparn är trots allt en basist av rang vid sidan av att besitta det mest enorma tryck jag någonsin hört i en mänsklig röst.
I låtar som Tjuvtricks Och Rackarspel hör man extra tydligt att Ronnie har gått in på djupet och rengjort spåren, det finns en annan luftighet och klarhet i sångspåren som gör det möjligt att urskilja varje enskild stämma. Det är trots allt ett band där samtliga medlemmar sjunger med sina karaktäristiska röster och det blir lätt grötigt. Leadsång på detta spår sjungs av gästande Bulten, som idag är fast medlem i bandet på sång och gitarr.
Något som verkligen slår en med Stormar är vilken otrolig känsla för hooks och melodier som bandet har. Det är ingen hemlighet att man genom åren hört talas om ett band vid namn Bad Religion, men Lastkaj 14 är så mycket mer. Bandet bjuder på starka folkinfluenser och dragspel samt fiol är ett framträdande inslag i soundet, trots detta tappar det inte något av den råa, elektriska kraft som de har i sitt grundsound.
Refrängerna är stundtals helt sagolika och ifall jag hade fått i uppgift att välja en singel ifrån plattan så hade jag åtminstone haft sex till sju lika högklassiga alternativ att välja mellan.
Att Drasuten och Allting Rasar inte ens är med på plattan är ytterligare ett kvitto på vilken fullträff bandet fick till med denna platta. Detta är inga fillers, de flesta band i genren hade dödat för att ha låtar av denna kaliber i sin arsenal.
Den sista komponenten, förutom medlemmarnas individuella skickligheter både som kompositörer och instrumentalister, som är bandets främsta styrka är texterna. Det fullkomligt dryper av ångest, man vänder ut och in på sig och genomgår ett kollektivt, själsligt eldbad på plattan. Det är oerhört utlämnande, sårbara, kloka och stärkande texter vi bjuds på, man räds inga ämnen och vågar verkligen stirra monstret i ansiktet. Jag är övertygad om att texterna har haft ett stort terapeutiskt värde både för bandet och lyssnarna. Det är här man känner att de på maximalt sätt utnyttjar musikens kraft som redskap för själslig befrielse.
Överlag anser jag att Lastkaj 14 har en imponerande diskografi och i mina ögon är de nog det bästa punkbandet vi har i vårt land idag. Stormar är dock den plattan jag håller närmast hjärtat, därför var jag extra uppspelt över att få möjligheten att återigen dyka in i detta verk som hottats up.
Min slutsats är att denna nyutgåva äger ett klart existensberättigande.
Orginalutgåvan höll oerhört hög klass men här får man det man inte visste att man ville ha.
Bäst: Hur rytmsektionen får det lyftet den förtjänar.
Sämst: Den låt jag främst kan känna var bättre på orginalutgåvan är Blomma Utan Blad, det fantastiska körarrangemanet i refrängen tappar nästan all sin harmoniserande effekt när man tar ner det såpass mycket. Istället har man höjt upp en dubbning av leadsången som blir för påtaglig och inte tillför något.
Betyg: 9,5/10
Skribent: Viktor Skatt
Hitta bandet HÄR!
