Marsh I Might As Well

Release: 25/7 – 2014

Först ut att ge Södertälje en plats på alternativrock-kartan var Port Noir. Nu kommer Marsh för att förstärka stadens plats på densamma. När jag för första gången hör debutalbumet I Might As Well är det inte svårt att förstå att medlemmar ur dessa två band har spelat ihop i diverse tidigare band, varav åtminstone ett av dessa fortfarande bär lite av en kultstatus i just Södertälje.

Om jag ska fortsätta jämförelsen känns I Might As Well som ett enklare och mindre komplicerat album än Port NoirPuls. Trots detta hittar jag fler dimensioner i albumet ju fler gånger jag lyssnar på det. Hela tiden hittar jag något nytt som jag lyckats missa förra gången. Det är inte bara konstraster så som mellan den benhårda och Tool-inspirerande Control och den direkt efterföljande balladen All I’ll Ever Need, som påminner om något från Silverchairs senare verk. Det är även det faktum att albumet känns så välkomponerat, att inte en enda ton eller ett enda ackord har lämnats åt slumpen.

Det kan verka märkligt att inspirationen kommer från så olika håll. Jag har redan nämnt Tool och Silverchair, men även Khoma, Placebo, Muse och Radiohead lär finnas bland influenserna. Det som bandet gör allra snyggast är att knyta ihop denna Gott & blandat-påse på ett sätt som gör att materialet aldrig känns spretigt. Det hörs att bandet har lagt ner många timmar i replokalen, och det betalar sig i slutändan. Att Marsh dessutom består av ruskigt kompetenta musiker skadar ju inte heller. Framförallt vill jag lyfta fram Marcus Nordins sånginsats. Hans röst påminner en del om Matthew Bellamys (Muse), men låter samtidigt väldigt egen. Likaså är det värt att lyfta fram Philip Nordin på trumpallen som står för en rakt igenom stabil insats. Dessa faktorer tillsammans med albumets många och minnesvärda melodier gör att skivan garanterat kommer att spelas många gånger innan 2014 är slut. Och givetvis massvis efter det.

Bland de starkaste höjdpunkterna finns när introt You växer ihop med John Doe i en storslagen inledning. Även låtparet A Major Distraction och Mind Reader växer till en riktig best efter ett par genomlyssningar. Trots detta är det refrängen i Dream Of Me, där albumtiteln upprepas likt ett mantra och endast Marcus röst och en gitarr hörs, som hemsöker mig om nätterna. Den går inte att tvätta bort från hjärnan.

Marsh visar här att man är ett band som absolut är att räkna med och som kommer att ha en intressant framtid. I Might As Well tillhör en av årets största överraskningar och för att knyta an till en populär sketch av Killinggänget så hade denna skiva fått placera sig i toppen av Ardis-listan.

Bäst: A Major Distraction och Mind Reader.
Sämst: Eleven.
Betyg: 8 / 10

Skivans släpps digitalt via iTunes och Spotify.
www.facebook.com/marshband

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas