mastodononcemoreroundthesuncd

Release: 24/6 – 2014
Bolag: Reprise Records

Det är få band förunnat att ha ett så speciellt sound att det går att säga direkt vilket band det rör sig om. Mastodon är ett av dessa band, ett band som man egentligen sedan debuten har kunnat hitta typiska ackordföljder, melodier och helt enkelt ett specifikt sound för att kunna säga att det är Mastodon. Det har inte spelat någon roll om skivorna varit mer invecklade, som exempelvis Crack the Skye, eller om skivorna varit mer raka, som The Hunter. Det har alltid låtit Mastodon.

Nya given heter Once More ’Round the Sun och låter som en naturlig uppföljare till just The Hunter. Det betyder att de allra mest invecklade arrangemangen fortfarande lyser med sin frånvaro och istället präglas albumet av relativt enkla och raka riff. Faktum är att detta på många sätt är bandets mest lättlyssnade, raka och jordnära album någonsin. Trots det låter det, fantastiskt nog, inget annat än just Mastodon.

Det kanske låter märkligt, men det är sanningen.  Även om jag håller Crack the Skye som mitt favoritalbum med gruppen så saknar jag aldrig riktigt de mest avancerade gitarriffen eller tiominuterslåtarna. Istället stampar jag med enkelhet takten till Tread Lightly och High Road. Jag nynnar med till riffen i The Motherload och Chimes at Midnight. Jag låter mig ryckas med av så gott som samtliga av albumets instrumentala partier. Jag drömmer mig bort till Asleep In The Deep. Jag sjunger, nej skriker med till det mäktiga slutet i Aunt Lisa. Och till Feast Your Eyes är det fan omöjligt att sitta still. Det enda som drar ner albumet är tyvärr att avslutande Diamond In The Witch House inte håller i de nästan åtta minuter låtens tillåts pågå i.

Även om gruppen anser att man tyglat sin vita val och slagit hål på himlen och därför inte har några berättelser kvar att berätta så känns det ändå som om gruppen tar med en till en annan värld. Trots att albumets texter denna gång faktiskt handlar om medlemmarnas privatliv och egna upplevelser. Once More ’Round the Sun är ett tillräckligt starkt album för att hålla åtminstone ett jordsnurr till. Eller ett par.

Bäst: Svårt att välja enskilda moment här.
Sämst: Diamond In The Witch House.
Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas