Mustasch

Release: 15/1 – 2014
Bolag: Gain

Wow, vilken grym start 2014 har haft inom metalgenren. Vi har fått nya riktigt grymma album från bland andra Iced Earth, Skull Fist och Suicidal Angels. Inte nog med det så har även Mustasch, Sveriges svar på Metallica släppt sitt tionde album Thank You For The Demon. Som vanligt när det kommer till Mustasch så får vi inget annat än ett kvalité-album fullt med goa feskebåtsriff.

Öppningslåten Fear and Hatred kan mycket väl vara något av det bästa som bandet har skrivit, förutom de första 30 sekunderna som består av en lugn melodi med en skrikandes Ralf, men efter det brakar helvetet loss och vi bjuds på en tung, dunkande rytm som driver låten framåt. Det börjar med andra ord väldigt bra.
Jag får dock erkänna att Mustasch lyckas kombinera en viss tyngd med fina melodier på ett bra sätt. Det känns lite som att de går mer och mer åt radiorock-hållet ju mer folkkära de blir. Den kommersiella biten har de kanske att tacka Ralfs alla TV-framträdanden för.

Titellåten öppnas med en kort pianoslinga som funkar perfekt. Den är inte lika tung som Fear and Hatred, den stöds även av vissa orkesterliknande delar. Som vanligt när det kommer till Mustasch är det svårt att låta bli att sjunga med i de enkla, men ändå kraftfulla refrängerna.
Efter denna lilla dänga är det dags att öka tempot igen med From Euphoria to Dystopia, en låt som är väldigt Mustasch:ig, varken mer eller mindre, påminner en del om deras tidigare verk.
Black Sabbath-influenserna blir tydliga under The Mauler, som är en långsam och tung riffbaserad låt. Det hade varit intressant att höra den utan sång då den musikaliskt är en av Mustasch bästa doom-inspirerade låtar.

Jämfört med The Mauler är Borderline ett lyckligt svängande stycke musik, men som du kan höra på titeln är den textmässigt långt ifrån lycklig.
All My Life startar som en ballad med akustiska gitarrer och jag har nog aldrig hört Ralf så skärrad förut. Den blir tyngre och tyngre ju längre den går för att sedan avslutas med en vacker pianoslinga. En typisk powerballad som handlar om, vad jag skulle tro, Ralfs liv. All My Life hade varit ett perfekt avslut på Thank Your For The Demon, men vi får tre låtar till.

Lowlife Highlights är medioker och jag förstår inte meningen med den, desto mindre nästa låt, I Hate To Dance, vars enda budskap är att skaka på huvudet istället för att dansa, en ganska schysst discodänga dock, med ett bassolo från Stam.
Avslutningslåten Don’t Want to be Who I Am inleds även denna med akustiska gitarrer, men den här gången ligger de på genom hela låten. Den känns lite Monster Magnet-inspirerad och jag gillar det jag hör. Den är nästan lite skrämmande och ja, ett bra avslut på ännu ett lyckat album signerat Mustasch.

Thank You For The Demon är ett underhållande metalalbum och lär tillfredsställa alla fans av Mustasch. Det är dock synd att vi endast får nio låtar, men det är ingen som hindrar dig från att trycka på play igen. Å andra sidan, när de håller sådan här hög kvalité, vem är då jag att klaga?

Du kan köpa Thank You For The Demon via iTunes.

Bäst: Fear and Hatred och The Mauler.
Sämst: Lowlife Highlights och I Hate to Dance.
Betyg: 8/10

Låtlista:
1. Feared and Hatred
2. Thank You For The Demon
3. From Euphoria to Dystopia
4. The Mauler
5. Borderline
6. All My Life
7. Lowlife Highlights
8. I Hate to Dance
9. Don’t Want to be Who I Am

Skribent: Jonas ”Madman” Persson.

 

Relaterade artiklar

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas