Release: 29/11 – 2013
Bolag: Nuclear Blast
Samtidigt som Nightwish skriver för att så småningom spela in nästa studioalbum så passar man på att släppa ett livealbum inspelat på Wacken Open Air från augusti i år. Skivan är inte bara ett intressant tidsdokument utav en av Nordens största grupper, utan även den första officiella releasen efter Anette Olzons avhopp och därmed den första releasen med Floor Jansen på sång.
Att skivan domineras av spår från senaste studioalbumet Imaginaerum känns naturligt. Särskilt med tanke på hur starka dessa låtar är. Basisten Marco Hietala, som även står för den manliga sången, dominerar exempelvis hela Ghost River. Storytime och I Want my Tears Back har refränger som växer till monster i dessa versioner. Mäktigast blir ändå den avslutande Last Ride Of The Day. Nämnde basist får också dominera andra gånger, som exempelvis i den starka refrängen till Wish I had An Angel, men också i det frenetiska slutpartiet till Romanticide.
Floor’s insats då? Hon lägger sig mittemellan Tarja’s operasång och Anettes mer lättlyssnade sång. Hon lyfter exempelvis låtar som Nemo och Dark Chest of Wonders, medan hon inte riktigt når upp till rätt känslor i Ever Dream, som därför blir väldigt platt. Samma sak gäller för She Is My Sin. Men att Floor klarar sig undan med ett väl godkänt betyg är det inget snack om. Mycket tack vare den snygga tolkningen av Ghost Love Score.
Showtime, Storytime visar inte upp detta band från sin bästa sida. Den visar snarare upp sanningen; ett band som har gått igenom en stor förlust och som nu försöker hitta tillbaka till rätt spår. Floor Jansen är definitivt en lösning på detta problem. Något som detta live-album också vittnar om.
Bäst: Ghost Love Score.
Sämst: Ever Dream.
Betyg: 7 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby