NitroDive
Release: 2014-12-03
Bolag: Gain/Sony Music

NitroDive från Göteborg har under de senaste åren byggt upp sitt rykte rejält och bandets andra skiva Re-Evolution släpps äntligen den tredje december. Power-trion utgörs alltjämt av Albert Norberg (gitarr, leadsång), Robert Johnson (bas, sång) och Johan Gren (trummor).
Efter succén med debuten Survival Of The Fittest (2011) siktar man återigen mot topplistorna med en uppföljare som både cementerar och utvecklar bandets sound. Det är rak, drivande rock med starkt fokus på riff och explosivitet.

Redan i första låten, titelspåret Re-Evolution, tycker jag att man överträffar sig själva och levererar den perfekta blandningen av vassa riff och blytung vitalitet. Låtmaterialet är effektivt och väldigt väl uppbyggt, det är inget hafsverk vi bjuds på även om det inte låter överdrivet tillrättalagt. Produktionen är riktigt stark, speciellt trummorna är fruktansvärt explosiva och så fläskiga att man verkligen känner kraften.
Det är ett tryck och ett sug i soundet som verkligen låter påkostat, man nöjer sig inte med att det ska låta rått utan det är ganska uppenbart att plattan är framställd för att få massivt med airplay i radio.

Skivan fortsätter med ännu en säker hit, Dance. Överlag är låtarna catchiga och välskrivna, texterna är inte av Dylan-kaliber men rytmiken i leveransen är vass.
Det är svårt att inte jämföra NitroDive med Danko Jones (Danko själv gästar bandets debutplatta), det kanadensaren har är dock en lite bredare arsenal av röstlägen. Albert går mer in på sitt spår, det funkar dock bra när han leker runt lite i ångvälten Someday.
I Bad Blood tycker jag även att jag kan höra en hint åt bolagskamraterna Hardcore Superstar, speciellt när det kommer till de stora trummorna och den tjocka mattan av ljud som återfinns i refrängerna. Robert behöver inte oroa sig över att basen inte skulle vara fet nog.

Efter en sista medryckande refräng i Dying To Live är den tio spår långa skivan slut. Med en total speltid på 32 minuter är den väl avvägd för att inte hinna bli varken enformig eller slentrian-tradig. Man vet vad man får när man lyssnar på NitroDive, det handlar snarare om att kräma ut de bästa låtarna man kan producera inom sina ramar än att ge sig iväg på en musikalisk upptäcktsfärd. Vill man höra sitarer och pianoballader finns Beatles, vill man ha en halvtimmes adrenalinspruta så finns NitroDive.

Bäst: Låtmaterialet och produktionen är stark nog för att kunna hålla radiostationerna sysselsatta ett bra tag framöver.
Sämst: Textmässigt finns det mer att hämta, på sina ställen blir det lite klyschigt.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas