Release: 9/9 – 2016
Bolag: Nuclear Blast
Peter Tägtgren har många strängar på sin lyra. En av dessa heter Pain och har under några år hamnat i skuggan av huvudpersonens övriga åtaganden. När det är dags för första studioalbumet på fem år, självklart är förväntningarna skyhöga.
Pain blev ett namn som man förknippade med tunga gitarrer som på ett framgångsrikt blandades med modern dansmusik. På Coming Home märks ingen av dessa sidor egentligen av. Visst rör det sig fortfarande om simpel hårdrock mixad med elektroniska inslag, men de fläskiga gitarrerna har dämpats en aning och framförallt saknar jag de trallvänliga syntriffen. Detta betyder inte att albumet är dåligt, men det träffar inte riktigt heller rätt.
Det är framförallt inte förrän på skivans avslutande hälft som det lyfter ordentligt. Med hjälp av det ödesmättade titelspåret och Final Crusade, i vilken det åtminstone märks av några inslag av det Pain vi älskar, så hittar albumet till slut rätt fokus. Synd bara att det lider mot slutet då.
Helhetsintrycket blir att Coming Home är en helt okej skiva, varken mer eller mindre. Och att vi klarar oss jävligt bra utan trams som Call Me.
Betyg: 5 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby