snibb
Off Yer Rocka/Border Music

När rockare blir gamla och trötta börjar de spela blues. Så brukar det vara, i Pontus Snibbs fall handlar det om en rockhjälte mitt i karriären som inte kan få det att sluta klia i fingrarna. När frontmannen i Bonafide, Pontus Snibb 3 samt trummisen i Jason & The Scorchers får feeling är det inte mycket man kan göra, denna gången är det dags för honom att gå tillbaks till den älskade bluesen.
Med sina vapendragare Håkan Nyberg (Pontus far, även i Nationalteatern) och Micke Nilsson (ex Bonafide) på trummor respektive bas märker man att detta är en skiva som är lika betydelsefull som genuint kul för honom.

Redan från början hör man att det är bluesen som har format hela hans musicerande, More Blues And Blue Sounds tar oss tillbaks till den tid då kungarna hette Albert, Freddie och B.B. Med i leken finns alltid Led Zeppelin, Steve Marriott och alla andra klassiker som ger materialet en touch av rock även om det är ett utpräglat blues-album. Det handlar om att gå tillbaks till rötterna och gå på djupet i denna guldgruva till genre. Både den svängiga Same Same och den mjukt flytande No Peace Of Mind är riktiga hits som sätter sig vid första lyssningen.
I Boogie Man plockar Pontus fram sin mojo och bränner på med en självklarhet i sin ton och sitt spel som får mig att tänka på legender som John Lee Hooker, Lightnin’  Hopkins och B.B King. Självklart finns det plats för en betydande dos Bo Diddley, han tar verkligen med sig alla sina influenser till bordet. Longing For You fortsätter på ett mästerligt sätt och den lugnt malande takten gör låten till en av skivans absoluta höjdpunkter.

Det framgår av soundet att dessa tre musiker har lirat ihop väldigt mycket förr, de hittar varandra på ett utmärkt sätt och rent rytmiskt vet de hur de ska höja varandras spel. Lyssna på Lightnin’  Change så hör du.
I Turning Back The Clock får vi höra jazzigare tongångar innan vi bjuds på det avslutande bluesmonstret Keep On Loving Me som för tankarna till den store Elmore James.
För en annan som helt skippat den ”vita” bluesen  är detta en platta som verkligen går hem. Det är ett hantverk gjort med kärlek och jag älskar hur bandet lyckas göra alla timmarna av lyssnande på Howlin’ Wolf– och Muddy Waters-vinyler till guld.
Det är nästan så att man väntar med spänning på att Pontus ska bli gammal och anlägga en riktigt gubbig och grävande blues-stämma. Tills dess kan vi konstatera att Wreck Of Blues är en debut man kan vara stolt över resten av sitt liv.

Bäst: Longing For You och Keep On Loving Me.
Sämst: Jazziga Turning Back The Clock är inte riktigt för mig.
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas