Release: 4 juni 2013
Matador
Sex år har gått sedan Queens Of The Stone Age släppte sitt senaste album, Era Vulgaris, och det är tydligt att mycket har hänt sedan dess. Det alternativa rockbandet sprunget ur sanden i kaliforniska Palm Desert har under karriären frekvent bytt ut medlemmar och samarbetat med en mängd andra musiker under inspelningarna. Nya skivan …Like Clockwork är inget undantag, då den innehåller insatser signerade både Elton John, Dave Grohl och Trent Reznor. Mycket antyder dock att detta albumsläpp innebär något annorlunda. År 2010 fick bandets grundare tillika sångare och gitarrist Josh Homme en nära döden-upplevelse när han för en stund dog på operationsbordet under ett rutiningrepp, och återvände till livet med månader av återhämtning som en påminnelse om sin egen dödlighet. …Like Clockwork borde således ha mycket att hämta bland svårigheter och mörker.
Albumet börjar lovande med Keep Your Eyes Peeled, som med sin långsamt drivande rytm och karaktäristiska gitarrslingor tillsammans med Homme’s djupa sång inte lämnar något tvivel om vilket band det är som spelas. Melankolin som präglar skivan är märkbar redan från första spåret. I Sat By The Ocean är något lättare, med ett snyggt riff och en text mörkare än musiken. Homme skiftar skickligt mellan ett djupt röstläge och poppigt hög falsett och skapar en storartad dynamik. Bandets bredd kommer fram redan i tredje spåret The Vampyre Of Time And Memory, en pianoballad med självifrågasättande tema. Dean Fertita gör ett lysande jobb med klaviaturen, som även kommer fram i Kalopsia och titelspåret …Like Clockwork. Dessa spår representerar den överraskande stora del långsamma, åt balladhållet lutande låtar på skivan som antyder ett nytt musikaliskt fokus för bandet. Jag personligen kan tycka att det stundtals blir ganska tröttsamt, även om det är storslaget och välproducerat.
Låtmässigt är If I Had A Tail och My God Is The Sun särskilt starka, och den senare har sedan tidigare även släppt som singel. Det är kanske dessa två som sticker ut minst från QOTSA:s äldre sound. En positivt annorlunda avstickare är dock den grooviga Smooth Sailing, som innehåller både discohög falsettsång och blåsinstrument. Av flertalet balladliknande låtar känns I Appear Missing träffsäkrast och kraftfullast med referenser till Homme’s nära döden-upplevelse: ”Shock me awake/Tear me apart/Pinned like a note in a hospital gown”.
Att trumstolen delats av tidigare medlemmen Joey Castillo, som lämnade bandet under inspelningen, Dave Grohl och Jon Theodore märks knappast, och inte heller de många gästartisterna gör att någon del av albumet känns som att det inte hör ihop. Skivan känns som en väl sammanhållen helhet, och känns även om den tar bandet i en ny riktning samtidigt väldigt QOTSA. Michael Shuman sköter basmelodierna fantastiskt och Troy Van Leeuwen kompletterar Josh Homme på gitarr. Det hade varit spännande att höra de nya låtarna live tillsammans med de gamla, vilket är ännu en anledning att sörja nerlagda Peace & Love där bandet skulle ha spelat.
Sammanfattningsvis är …Like Clockwork mer en smekning än det knytnävsslag jag hoppats på. Med lite för lite riv är den inte så mycket en Feel Good Hit Of The Summer, men kan kanske istället vara en skön, lite dystrare kontrast till sommarens festivalyra och partyhets.
Låtlista:
1. Keep Your Eyes Peeled
2. I Sat By The Ocean
4. If I Had A Tail
5. My God Is The Sun
6. Kalopsia
7. Fairweather Friends
8. Smooth Sailing
9. I Appear Missing
10. …Like Clockwork
Bäst: My God Is The Sun och Smooth Sailing.
Sämst: För mycket ballader.
Betyg: 6/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson