RaisedFistFromTheNorth

Release: 19/1 – 2015
Bolag: Epitaph Records

Tro det eller ej, men det har faktiskt gått mer än fem år sedan vi senast fick ett nytt album från Raised Fist. Ett av få svenska band som automatiskt förknippas med högkvalitativ musik vid varje släpp. Detta kan hänga ihop med att gruppens frontman och sångare Alexander Hagman ofta talar om att musiken måste kännas äkta. Detta har säkert påverkat den långa väntan mellan albumen denna gång. Ingenting får ges ut om det inte känns äkta eller, framförallt, rätt.

Det första som de allra mest inbitna die hard fansen av hardcore-genren kommer att lägga märke till är den välpolerade produktionen som präglar hela From the North. Det garageaktiga-soundet från bandets tidigare album är helt borta. Detta kommer nog få många att protestera högljutt, men jag välkomnar denna rena ljudbild. För faktum är att även om vi befinner oss långt från debutalbumet Fuel, och föregående album Veil of Ignorance för den delen, rent ljudmässigt så låter detta album ändå likt båda nämnda album. From The North låter inget annat än just Raised Fist.

Låtarna känns mer koncentrerade och fokuserade än någonsin förut. Borta är långa intron och ingen låt klockar in på över 4 minuter. Varenda refräng känns otroligt genomtänkt. Att detta album saknar en klockren hit som Sound of the Republic eller Friends & Traitors beror helt enkelt på att samtliga spår på skivan skulle kunna vara en given hit. Detta mycket tack vare skivans otroligt mäktiga refränger, men också tack vare de många minnesvärda melodierna som trängs på denna dryga halvtimma. In Circles har både en refräng och melodier som bevisar vad jag menar.

Borta är alla tvåtaktspartier som finns där bara för sakens skull. Istället har fokus verkat ligga på att ge varje låt sitt eget liv, att göra varje låt minnesvärd. Partierna där man ser en festivalpublik hoppa i takt har blivit färre, men när de väl kommer nu så är det omöjligt att sitta still. Även när jag lyssnar på albumet hemma i mitt vardagsrum så måste jag resa mig upp och hoppa med i vissa av partierna. From the North är utan tvekan bandets lugnaste skiva, utan att för den sakens skull vara särskilt lugn. Det är snarare en intensiv attack i vilken bandet lyckas fånga upp både sitt 90-tal och var man står idag. Man lyckas i texterna dessutom både beskriva världens tragiska läge men också hur musikindustrin ser ut idag (på tal om äkthet). Bara det är i sig en bragd.

From the North är en skiva som växer för varje gång man lyssnar på den. Jag ska erkänna att jag var mycket skeptisk efter första rundan, men nu går den non-stop. Det är omöjligt att slita sig när den väl har satt sig och ännu svårare att börja sortera bland skivans höjdpunkter. Skivan kanske behöver lite mer tid på sig än vad Raised Fists tidigare album har behövts, men vilken best albumet visar sig att vara. Är det såhär musik låter om man kommer från Sveriges nordligaste breddgrader så önskar jag nästan att jag själv var född där. Är 2015:s bästa album redan här?

Bäst: Den euforiska glädje jag känner av att musik kan vara såhär bra.
Sämst: Pass.
Betyg: 10 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas