Datum: 7/8 – 2013
Bolag: Relapse Records
Amerikanska thrash-kvartetten Revocation är tillbaka med (ännu) ett toppen album som de kan lägga till på sin meritlista. Jag har kort och gott sett fram emot deras självbetitlade album enda sedan jag såg dem på KB i Malmö förra året som förband till Dying Fetus och Job For A Cowboy. Det finns ingen tvekan om att mina förväntningar har infriats, men tyvärr kan inte allt vara perfekt.
Få extreme/thrash-band lyckas med det Revocation gör, nämligen att leverera metal med en hög energi samtidigt som de lagt ner en stor del av sin tid på skrivprocessen, vilket gör att deras nya album, som de tre föregående är svårt att lägga ifrån sig.
Första låten The Hive sätter standarden för hur Revocation kommer att låta. Den är full av tekniskt snygga thrash-riff och solon som är bombastiska. Det som dock kan ses som ett minus även om det är ett plus i denna låt är att The Hive är en av få låtar där du kan höra basen, vars ljud annars är helt obefintligt på det 46 minuter långa albumet. Man märker att deras nya basist, Brett Bamberger tyvärr inte kommer upp i samma fylliga ljud som förra basisten Anthony Buda. Lyssna bara på genombrottet Existence Is Futile.
The Hive ger oss även bombastiska gitarrsolon som vid det här laget kan ses som Revocation’s trademark.
Scattering The Flock följer samma formula som The Hive, men här börjar man märka av att dessa bombastiska gitarrsolon kanske stjälper mer än hjälper då de känns långa och dryga, vilket märks tydligt under tredje låten Archfiend. Jag får en känsla av att Revocation försöker fylla ut sin tid med gitarrsolos, vilket är väldigt synd, för när de är bra så är de mästerliga.
Albumets bästa låt Invidious vars intro består av en banjo för att sedan utmynna i galopperande thrash-riff i sann Revocation-anda kan mycket väl vara något utav det bästa bandet har skrivit. Jag kan även anta att fans av modern thrash ser detta som ett välkommet inslag.
Resten av låtarna på Revocation levererar hårt och 46 minuter flyger förbi. Energin är på topp och visst, albumet hade säkert mått bra av att trimmas ner några minuter på grund av alldeles för långa solon som endast känns som utfyllnad, men det är bara ett litet minus på ett annars riktigt bra album. Även om det inte kommer upp i samma nivå som deras forna klassiker, Empire Of The Obscene och Existence Is Futile kommer jag ha stora problem med att lägga ifrån mig Revocation.
Bäst: Invidious.
Sämst: Lite för långa och dryga gitarrsolon.
Betyg: 8/10
Låtlista:
1. The Hive
2. Scattering The Flock
3. Archfiend
4. Numbing Agents
5. Fracked
6. The Gift You Gave
7. Invidious
8. Spastic
9. Entombed By Wealth
10. A Visitation
Skribent: Jonas ”Madman” Persson