Sinbreed-Shadows-Cover-1k

Release: 28/3 – 2014
Bolag: AFM Records

Shadows är denna tyska grupps andra album. Genren är svår att placera exakt, men det är inget snack om att vi rör oss i ett gränsland mellan klassisk, tysk powermetal och amerikansk speedmetal (tänk Iced Earth). Den twist som finns här är att gruppen även lyckas blanda in influenser av andra amerikanska band som exempelvis As I Lay Dying och Darkest Hour. Detta märks framförallt på hur gitarrerna arbetar.

Vid det här laget har du säkert redan räknat ut själv att det handlar om snabba gitarriff och enorma mängder dubbelkaggar som fullständigt struntar i såväl stoppskyltar som rödljus. Det må låta som en våt dröm för den som vill headbanga till sig nackspärr, men det finns även brister med denna typ av musik; det blir väldigt enformigt. Speciellt om man, likt Sinbreed, tycks använda samma modell till att skriva alla sina låtar. Bara tre-fyra låtar in i albumet är det möjligt att räkna ut när gitarrsolot kommer att komma, hur refrängen kommer att låta och hur de, något fantasilösa, trummorna kommer att spela. Med tanke på att Sinbreed består av halva Blind Guardian så hade åtminstone jag hoppats på ett mer fantasirikt låtskrivande.

Till de mer positiva sakerna går det att placera Herbie Langhan’s röst, som i genren verkligen sticker ut. Det är inte heller någon tvekan om att bandet består av kompetenta musiker som klarar av både de snabbare partierna, men även de få trixiga övergångar som musiken bjuder på. Skivans melodier är starka och det är inget egentligt fel på låtarna. Problemet är just att inget egentligen sticker ut.

En enda gång sänks tempot märkvärdigt och det är först i avslutande Broken Wings. Skivan hade mått bättre av fler andningspauser. Som det är nu flyter låtarna nästan ihop lite i varandra, vilket resulterar i att Shadows blir en skiva i mängden bland alla tyska powermetal-band. Det är absolut inte ett album som genren behöver skämmas för. Men det är inte heller ett av genrens guldkorn. Det lockar bara mer att lyssna på exempelvis Helloween, Gamma Ray eller just Blind Guardian.

Bäst: Det finns ett par riktigt mäktiga refränger.
Sämst: Det är väldigt förutsägbart.
Betyg: 5 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas