gloria
Release: 2013-04-05
Wild Kingdom Records

Skövdes stoltheter The Gloria Story är aktuella med sin andra fullängdare, Born To Lose.
Det platina-belönade bandet har under senare år varit fanbärare för den extravaganta och 70-talsdoftande rocken i Sverige.
Efter att ha låtit lite mer tillrättalagda på sin debut Shades Of White, har man nu satsat på ett lite råare sound. 2012 kunde man höra ett steg i utvecklingen på EP:n Out Of The Shade.
De flitiga turnéerna och tiden på vägarna har gjort avtryck i musiken, vilket man kan höra på Born To Lose.

Skivan inleds med titelspåret Born To Lose, en fartfylld låt som är sprängfylld med melodier. Just detta är The Gloria Storys signum, att de ser möjligheter överallt i musiken att lägga in effektfulla småsaker. Körerna i sista refrängen och bakgrundsmelodierna i bryggorna är hur snygga som helst.
Det är ett mer skramligt The Gloria Story vi möter år 2013, men musikaliskt så har samtliga medlemmar höjt sig både ett och två snäpp. Man blandar friskt och tar influenser från all typ av punk, pop och rock. Detta ger den nerv till musiken som man har vant sig vid genom tidigare släpp.

I See You Tomorrow är mer av en ”stampa takten”-låt, man har lagt allt krut på att få till en riktig brottar-refräng. Det är fruktansvärt catchy och svängigt, honky tonk-piano slår aldrig fel. Även gitarrljudet tycker jag är det vassaste de har fått till hittills i sin karriär. Det låter riktigt 70-tal, exakt som det ska vara.
Man märker att bandet har satsat på att komprimera så mycket kvalitet som möjligt på minsta möjliga yta, något som är tydligt i låten Borderline. Låten klockar in på strax under två minuter, men på denna korta tid bjuds vi på väldigt njutbara toner. Låten är i stort sett en färdig hit som hade kunnat släppas som singel, väldigt poppig och charmig. Man kan känna de varma vindarna vid havet när man lyssnar på musiken, tamburinen i refrängen är som en sommarkväll som man aldrig vill ska ta slut. The Gloria Story har lite Gyllene Tider-känsla på det sättet, det är musik som får en att minnas livets goda stunder.

Vare sig det är Joan ”Kid” Sallrot eller Filip Rapp som sjunger så är det högkvalitativt. På tidigare alster har jag tyckt att låtarna som Kid sjöng på var snäppet vassare, men på detta släpp är det i stort sett jämnt.
En stor favorit är Live Your Life in Shame, en hyllningslåt till mitt favoritband: KISS. Filip droppar referens efter referens till New York-bandet och soundet skulle, med KISS-termer, kunna beskrivas som en blandning av Love Gun och Paul Stanleys soloskiva från 1978. Refrängen är kanon och solot sitter som en smäck, det finns inget direkt att klaga på. Bryggan håller världsklass.
Efter inledningen med i stort sett bara party-låtar så kommer den tyngre Torture And Pain, en låt som nästan är Nirvana-rå till soundet. Det är en bra låt, men efter den starka inledningen kände jag inte att jag var redo för detta trendbrott. Låten har dessutom ingen regelrätt refräng så den sätter sig inte på samma sätt som övriga låtar.

Sex Is In The House är en intressant låt. Redan från första ton känner man att det finns en spänning i låten, den byggs långsamt upp medan Filip sjunger på sitt karaktäristiska sätt. I hans engelska finns det en del att jobba på, men det är inget som jag själv störs av särskilt mycket. Vad som dock är lite jobbigt är att effekten på sången gör att det blir ett slags skrän på någon frekvens, när man lyssnar på musiken i hörlurar så är det ganska påtagligt.
I vers två känner man att det börjar närma sig, det är som en tuggande kåthet som vill nå ett klimax. Mot slutet släpper hela helvetet lös och ingen kommer undan denna urladdning.
Efterföljande låt, Chill Me, är kanske den som jag har svårast för på plattan. Det är lite för mycket ”college-fest 1999” för att jag ska gå igång, däremot tror jag att många kommer att gilla detta softa stuk.

I Travelers Mind gör sig The Hellacopters-influenserna påminda, Nicke Andersson hade definitvt gett både låten och produktionen tummen upp. Det är ren Rock N’ Roll utan några krusiduller, pang på och ett himla drag. Henrik Siberg gör ett kanonjobb bakom trummorna hela plattan igenom, han spelar kraftfullt, men med finess.
The Only One Who Knows bjuder på snygga sångmelodier och starka hooks, det känns dock som att låten tar slut innan den ens har börjat. Låtarna är väldigt korta överlag på skivan, det är singel-formatet som gäller och det tror jag är ett vinnande koncept.
Fredrik Axelsson introducerar sig på allvar när Fire Won’t Fade drar igång med ett urläckert basintro. Gitarren fyller på och vi kastas rätt in i ett hav av eld. De borde ha släppt cirka fem singlar från skivan, detta är guld och förtjänar verkligen att vevas på radio tills folk storknar. De spelar inte särskilt smal musik, utan detta går hem hos vem som helst som gillar kvalitet.

Att The Black Hole släpptes som singel var för mig lite av ett mysterium, då jag tyckte att resten av materialet överglänste den och då den inte direkt är representativ för skivan. Här visar The Gloria Story upp en mörkare sida och ett lite dystrare sound. Fortfarande finns The Hellacopters-stuket där i grunden och refrängen är väldigt vass. Verserna är tyvärr inte särskilt roliga.
Avslutningsvis så bjuder de på en rökare i form av Waiting For The Judge, här visar man verkligen upp sin punkiga sida och pumpar på konstant. Frågan är ifall sångeffekten verkligen höjer låten, hur som helst så är det coolt när det kommer in en snygg sångstämma i andra versen.

The Gloria Story förnyar sig på Born To Lose, samtidigt som de behåller kärnan: Melodierna, den extravaganta och kaxiga attityden samt party-känslan i musiken.
De poppiga influenserna kompenseras av det råa soundet och det låter aldrig mesigt. Snarare så har man fått till en nyanserad och komplett skiva.
Låtmässigt är det en verklig höjdare, jag ser mycket fram emot att få uppleva låtarna live inom en snar framtid.

Du kan köpa Born To Lose via CDON.

Bäst: Live Your Life In Shame
Sämst: Hade man skippat två låtar från skivan hade helhetsbetyget blivit högre. Dock hade skivan riskerat att bli smalare ifall man hade tagit bort låtarna som föll mig lite mindre i smaken.
Betyg: 8,5/10

Låtlista:
1. Born To Lose
2. I See You Tomorrow
3. Borderline
4. Live Your Life In Shame
5. Torture And Pain
6. Sex Is In The House
7. Chill Me
8. Travelers Mind
9. The Only One Who Knows
10. Fire Won’t Fade
11. The Black Hole
12. Waiting For The Judge

Skribent: Viktor Skatt