Release: 2014-05-14
Rambo/Gain/Sony
The Summit skulle kunna kallas för något av ett all star-band, med medlemmar från band som 220 Volt (Mats Karlsson, gitarr och sång), Easy Action (Björn Höglund, trummor), Marmalade Souls (Michael Klemmé, sång och gitarr) och dessutom basisten Lars Ericsson som spelat tillsammans med Micke och Björn i Athena.
Skivan drar igång med fart och fläkt i form av Turn It Off, som med sitt driv och sin energi sätter standarden för plattan. En helgjuten och jämnstark låt med attraktivt solo och en spelglädje som även återfinns i nästföljande W.O.W. Man märker att dessa musiker vuxit upp med Deep Purples hela katalog flitigt spelandes. Bandets classic rock-sound genomsyrar hela The Summits musikaliska tänkande. Det är bara att tacka och ta emot.
Personligen anser jag att skivans starkaste stund återfinns i One Way Highway, en shuffle-dänga som doftar starkt av legendariska Bad Company och bjuder på en sällsynt kraftfull brygga. Solot med gitarrharmonier och det tuggande kompet får mig utsökt att tänka på klassiska Status Quo i deras glansdagar. Klaviatur-inslaget höjer låten ytterligare.
Circle The Sun är en riktig solskenslåt med en ytterst trallvänlig refräng, något även The Calling besitter. Däremot har sistnämnda låt ett kompromisslöst stamp som påminner mig om Uriah Heep, samt ett orkestralt arrangemang som med sin mystik stundtals får mig att tänka på Queens Innuendo-platta från 1991.
Only Human får mig att tänka på 80-talets stora ballader medan Water To Wine går tillbaka ett årtionde och en arena där Paul Rodgers kompas av Elton Johns band med Mott The Hoople som special guests.
De klassiska influenserna blandas med ett modernt sound i Not My Country. Jag frågar mig själv vilka scener de kan tänkas spela på då de skriver regelrätta arenalåtar samtidigt som man inte direkt kan gå rätt upp på en arenascen utan att jobba sig dit.
The Higher Ground är en utmärkt melodic rock-dänga där vi bjuds på plattans bästa sånginsats.
Skivans sista låt All Die Young fortsätter i denna ådra, en riktig anthem med ett stort sound. En av flera låtar ifrån plattan som är som klippt och skuren för att liras sönder i radio.
The Summit står helt klart för ett spännande släpp som jag hoppas att jag får höra live inom en snar framtid. Det låter inte det minsta trött utan det hörs att dessa killar fortfarande brinner. Jag ser redan fram emot andra plattan.
Bäst: One Way Highway
Sämst: Plattan skulle kunna upplevas vara lite för slick för de som vill ha sitt 70-tal mer skitigt.
Betyg: 7/10
Skribent: Viktor Skatt