Turbonegro_Sexualcover1

Datum för release: 13/6-2012
Universal Records

Turbonegros karriär började efter 1998-års genombrottsalbum Apocalypse Dudes att peka rakt upp. Bandet skördade många framgångar med sin framrätta rock ’n’ roll, den image som gjorde bandet omöjligt att missa och framförallt tack vare en frontman som var omöjlig att inte älska; Hank von Helvete. När denne blev scientolog och år 2010 valde att lämna detta skepp blev många oroliga över bandets framtid. 2011 stod det klart att han efterträdare blev Tony Sylvester, som tidigare hade ansvarat för den brittiska delen av bandets fanclub Turbojugend. Tvivlarna blev ännu flera.

Nu är bandets återkomstalbum ute. Det heter Sexual Harassment, en titel i sann Turbonegro-anda. Redan i inledande I Got A Knife står det klart vad det handlar om; en återgång till bandets rötter. Släng ut allt onödigt tjafs, och låt istället musiken tala för sig själv. Riffen är mer rakt på sak än vad de har varit på åtminstone ett årtionde och refrängerna är lika lättsjungna som alltid förut, om inte mer.

Låt gå att Tony Sylvesters röst inte är lika len och lättlyssnad som sin föregångare, men en dålig sångare är han absolut inte. Ett minus är däremot att han saknar Hanks humor och att Tonys ordlekar inte träffar på samma sätt som sin föregångare, även om texterna fortfarande är fyllda med humor. Detta till trots så fyller Tony Sylvester de otroligt stora skorna som lämnades kvar åt honom, utan att för den sakens skull ens försöka vara en ny Hank von Helvete. Nykomlingen har istället hittat sin egen grej, och det funkar.

Sexual Harassment är 33-minuter ren jävla rock ’n’ roll. Euroboys nästintill patenterade gitarrsolon och gitarrslingor finns kvar, vilket gör att soundet känns igen. Höjdpunkterna på skivan är många. Faktum är att det inte finns några dödar stunder alls. Möjligtvis är Rise Below inte helt hundra då det är den enda låt som påminner om att det här är samma band som gjort supertrista Retox. Men det är bara en detalj i sammanhanget. Försök att vila nacken till supersvängiga Dude Without A Face, att inte sjunga med till Buried Alive, eller att stå still till Shake Your Shit Machine.

Tvivlare får sluta att tvivla och ge sig ut att köpa en av årets absolut bästa skivor istället. Denna nytändning var precis vad gruppen behövde för att inte fastna i det träsk av inspirationslöst låtskrivande som bandet var på väg ner i. Tony Sylvester – du är mer än välkommen ombord.

Bäst: Bandets återuppvaknande
Sämst:
Rise Below känns inte helt hundra
Betyg: 9 / 10

Jimmy Rimsby

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas