Uli
Release: 2015-02-06
Bolag: Warner/UDR Music

Uli Jon Roth har länge varit en av de mest underskattade gitarristerna i rockvärlden. Det glädjer mig att nästa generation av Uli– och Scorpions-fans verkar komma, att det återigen har blivit coolt att gilla dessa hjältar (på samma sätt som Status Quo återigen har börjat hyllas istället för att dömas ut som gubbrock). Vi får inte glömma att Uli Jon Roth inspirerade en stor del av alla de gitarrister som sedemera blev gitarrhjältar under 80-talet (och framåt) och var en sann innovatör inom det neoklassiska spelet på 70-talet.
Han kommer aldrig ifrån att hans stora stund i rampljuset var när han var medlem i Scorpions på skivorna från Fly To The Rainbow (1974) till Taken By Force (1977). Att han återbesöker dessa plattor för att göra nyinspelningar av sina favoriter är således något som främst torde intressera insatta Scorpions-fantaster eller ”gitarrnördar”.

Det är framför allt tre saker jag tänker på när jag lyssnar på plattan. Den första är att det alltid är fantastiskt att höra Uli smeka sin gitarr, denna visionär har ett otroligt musikaliskt uttryck som är en ren njutning att få ta del av.
Det andra är att man tagit in en ytterst kompetent sångare i form av Nathan James, som verkligen visar på vilken svårighetsgrad dessa låtar ligger på. Det tredje är att man kan säga mycket om Klaus Meines uttal på orginalskivorna, men han har en unik magi och kraft i sin röst som man inte kan återskapa på samma sätt ens med den mest skolade av sångare. James har en härlig stämma som gör att man tänker på musikerna som mer än ett kompband till Uli, jag kan dock inte släppa tanken på att hans röst hade gjort sig ypperlig i Uriah Heep.

Skivan tillför inte direkt så mycket mer till världen, det bästa är trots allt orginalalbumen. Jag lyssnar dock hellre på Uli än de flesta andra gitarrister idag. Att få höra klassiker från oerhörda album som In Trance och Virgin Killer är alltid njutbart, versionen av monumentala We’ll Burn The Sky är härligt episk och lekfullheten lever kvar i allra högsta grad hos denna levande legend.

Bäst: Att det inte bara låter som ett kompband till Ulis lekstuga utan som ett riktigt band.
Sämst: En produkt endast för redan insatta.
Betyg: 7/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas