waspgolgothacd

Datum: 2/10 – 2015
Bolag: Napalm Records

Auto-tunemästaren Blackie Lawless är tillbaka med sitt vuxna barn W.A.S.P., för att hänföra en hel rockvärld med album nummer femton, Golgotha. Nu ställer du dig själv två frågor: 1. Är albumet tillfredsställande? Svar: JA! 2. Är det ett album att minnas? Svar: Nej!
Golgotha är som en släkting på besök. Det är väldans trevligt för stunden, men när släktingen väl återvänt hem så glöms det bort i minnesbanken och kontakten är dålig.

När det kommer till genuina och meningsfulla texter har Blackie svart bälte. Rent textmässigt känns Golgotha väldigt ärlig och självbiografisk, även som ett rop på hjälp.
W.A.S.P.
var en gång betraktat som världens farligaste band, de kastade ut köttklumpar och drack blod på scen innan valfritt black metal-band ens kom på den idén. Förmodligen intogs det en hel del alkohol och droger med. Det finns en viss känsla av att Blackie skrivit Golgotha som en slags terapi för att inte falla tillbaka i gamla vanor.

Golgotha är nio låtar lång, men det är tre låtar som sticker ut lite extra. Öppningslåten Scream kickar igång allt på ett värdigt sätt, man kan känna Blackies frustration medan han skriker ut, ”You’re gonna cry if you want me, You’re gonna lie if you love me! It’s enough to make you wanna scream!”.
Miss You 
– som egentligen var skriven för The Crimson Idol (1992) handlar om Blackies alter-ego Jonathan, som sörjer sin broders bortgång. Går man djupare in i texten går det även att tolka den bortgångne brodern som en saknad av alkohol och kampen att hålla sig ren, “I can’t scream, I can’t speak. Show me now, will I ever be free from you? Lost inside my head.” En djup och känslosam ballad, med en sympatisk Blackie på sång och ett fantastiskt solo.
Titellåten visar en kamp hos en man som tvekar på sin tro och söker hjälp hos de högre makterna, ”Jesus I Need you know, show me I’m lost somehow /…/ tell me where I’m going now. Am I lost or found? Are you who they say, are you who they claim?”. Aldrig har Blackie öppnat sig på det här sättet förr, en riktigt genuin låt som mynnar ut i ett långt solo och tar lyssnaren i mål.

Det känns som att melodierna är skrivna utifrån texterna, men även Blackies sympatiska och känslosamma röst. Dock saknas Chris Holmes med sin 6-strängade gitarr och den råa skitiga känslan som genomsyrar föregående album. Inget mästerverk, inte ens minnesvärt, men väldigt tillfredsställande.

Du kan boka Golgotha via iTunes.

Betyg: 7/10

Skribent: Jonas ”Madman” Persson.

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas