Tottieleinen Kryssii 

Eftersom jag aldrig har varit med om en Close Up-båt som inte har varit lyckad var jag extremt taggad inför denna kryssning vill jag lova. På terminalen såg man hårdrockare förtära öl så långt ögat kunde nå och kön till att få gå ombord kändes som vanligt oändligt lång. Förvirringen som uppstår när man väl tar sig in på båten och ska leta upp sin hytt är man ju rätt bekant med vid det här laget. Denna gång kändes det dock som att det var rutinerade kryssningsfantaster på plats och inget kaos uppstod. Till och med jag och mina hyttkamrater lyckades hitta rätt snabbt. (Jag har aldrig förstått varför det är lika svårt att hitta överallt varje gång man åker dessa båtar, man borde ju liksom komma ihåg vart saker och ting ligger när man har varit där några gånger men tydligen inte).

Efter att ha sminkat sig, plattat håret, tuperat håret och spanat in hyttgrannarna var det dags att börja köa till taxfreen. Den sköna känslan när man är klar med dessa uppgifter och kan börja festandet på riktigt är svårslagen. Den här gången var det coca colan och ostkrokarna som vi hade problem med att hitta när vi handlade. (När vi frågade personalen förstod de inte vad vi menade förrän jag översatte min middagsmat till ”ostbågar” som det tydligen heter). Det löste sig i alla fall till slut och festen drog igång i hytterna.

Problem nummer två på kryssningar är ju självklart att hitta till alla kompisars hytter. Detta brukar vi lösa ganska smidigt genom att skriva upp allas hyttnummer på armen. Det svåra med denna lösning är bara att man aldrig kommer ihåg vems hytt som är vems vilket kan leda till förvirring. Huvudsaken är ju i alla fall att man kommer ihåg sitt eget hyttnummer. (Vilket man oftast inte heller gör, det är därför det är tur att det faktiskt står på hyttnyckeln var man bor).

Första bandet att inta scenen var denna gång Torture Division. Detta death metal-band från Örebro gjorde ett grymt jobb med att tagga ingång kryssningen tycker jag. Det blev bara bättre och bättre hela tiden. När Graveyard körde igång som band nummer två hade publiken vuxit lite mer (som det brukar på dessa båtar). Nu hade nämligen alla kryssare hunnit fixa sig, handla alkohol, käka och förfesta färdigt i hytterna. Både Graveyard och Kreator (som spelade som band nummer tre) gjorde två grymma spelningar och man visste knappt vart man skulle ta vägen för att man var så exalterad. Vi passade på att ta en paus och spana in hårdrockskaraoken i Moonlight en stund för att lugna ner oss lite. Där var det inte speciellt mycket folk men låtarna som sjöngs var i alla fall bra. Dessutom verkade folk vara på ett väldigt generöst humör och man kunde knappt gå förbi baren utan att bli erbjuden öl och drinkar.

Alkoholförtäring i Moonlight hade jag dock inte tid med eftersom det nu var dags att gå och se kvällens sista spelning. När det blev dags för Dark Tranquillity att gå på scenen var det riktigt mycket ös i publiken. Det var för trångt för att jag skulle orka gå längst fram så jag njöt av spelningen från sofforna lite längre bak istället. Trots detta skulle jag vilja utnämna Dark tranquillity till kvällens absolut bästa spelning (även om det var ett ganska svårt val med tanke på de andra banden).

Eftersom spelningen slutade så sent som halv tre på natten var det redan dags för vissa att gå och dra sig tillbaka. Vi andra (framför allt jag som var superglad efter kvällens spelningar) begav oss tillbaka till Moonlight istället. Nu hade dansgolvet hunnit dra igång och Christ Painkiller och Daniel Ekholm från Rocks spelade musik till halv sex på morgonen. Det var lite segt till en början för att folk inte riktigt hade hunnit uppfatta är det var här man skulle hänga. Dansgolvet drog dock igång ordentligt fram emot slutet och man såg många bekanta ansikten som verkade ha ordentligt roligt.

När jag kände att det var dags att dra sig tillbaka och vila upp mig inför morgondagen hittade jag alla mina hyttkamrater utslagna i sina sängar. I min säng hittade jag en okänd person som ingen verkade veta vem det var. Eftersom personen i fråga inte gick att väcka var det alltså bara för mig att fortsätta partyt. Som tur var tänkte många likadant och när allt hade stängt kunde man ju alltid sätta sig i cafét och dricka lite öl och Jägermeister i brist på annat att göra.

Festandet på båten var fortfarande helt galet när klockan närmade sig 9 på morgonen. Nu hade dock mina hyttkompisar hunnit vakna till liv och jag kunde ta en powernap på en och en halv timme i en ledig säng.

Jag vaknade upp av att det tydligen var fest i hytten igen och insåg snabbt att det inte var någon större idé att försöka sova vidare. Jag hade tur och upptäckte att det var trevliga människor som satt där och pratade och drack öl i alla fall. En av dem var till och med så trevlig att han tog med mig till Grill House och bjöd på hamburgertallrik, vin, whiskey och mjölk (såklart!) till frukost. Det var så gott att äta att jag nästan glömde bort att Yersinia snart skulle börja spela. Som tur var upptäckte jag detta just i tid och lämnade restaurangen och alla trevliga människor för att se om dagens band skulle kunna bräcka gårdagens spelningar.

Det var lite halvseg publik på Yersinia (förutom de som stod längst fram och röjde). Jag tyckte dock att det var ett passande band på denna kryssning och avnjöt en kall cola i baren och lämnade röjandet åt de som hade sovit mer än en och en halv timme (och orkade lite mer).

När Degradead avlöste blev det lite jobbigt. Trött som man var hade man gärna suttit kvar på sin stol egentligen. Jag bestämde mig dock för att ta ett varv runt i publikhavet och leta efter roliga människor istället. Det var svårt att sitta still. Jag märkte rätt snabbt att jag absolut var tvungen att ställa mig på ett ställe långt fram med god sikt och bara lyssna och titta. Moshpiten kände jag dock att jag klarade mig utan. Degradead var så sjukt bra att jag lyckades vakna till liv ordentligt och bli så taggad att jag inte ens tackade nej till att dricka en sliskig drink med en kompis (jag som inte gillar sliskiga drinkar i vanliga fall…). Jag vågar nog påstå att detta var båtens bästa spelning.

När The Kristet Utseende skulle spela var jag alltså så glad, hoppig och skuttig att jag fortfarande inte kunde stå stilla. Det här var spelningen jag hade sett fram emot mest av allt. Sist de spelade på Close Up-båten var det nämligen otroligt lyckat. Även denna gång fylldes området framför scenen upp med galna hårdrockare med toalettborstar i högsta hugg. Nu hade hela båten vaknat till liv ordentligt (det kanske inte bara var jag som blev så påverkad av Degradeads spelning?). Det var smockfullt av människor och publiken orkade till och med sjunga med i alla låtar. The Kristet Utseende öste på i lite mer än en timme och ingen ville att det skulle ta slut. Det gjorde det ju tyvärr ändå och då var det bara att festa vidare utan dem framför sig på scenen.

Ösandet tog verkligen aldrig slut på denna båt. Det var först när man fick ställa sig i den otroligt långa kön för att få gå av båten som folk blev lite trötta. Dessutom var jag fortfarande lite chockad efter att fyra vakter ursinnigt sprungit in i hytten när vi packade ihop våra grejer för att de trodde att vi rökte. Även om de försvann väldigt snabbt när de upptäckte att vi var helt oskyldiga hade man hjärtat i halsgropen ett tag till.

När vi väl lyckades gå av båten möttes vi av Nanne Grönwall (som var på väg ombord) som glatt fick ta emot jubel och applåder av de slitna hårdrockarna. Personalen på båten verkade vara väldigt lättade att bli av med oss så de hade uppenbarligen haft fullt sjå med att hålla koll på stökiga hårdrockare under kryssningen. Vi tyckte i alla fall att den var extremt lyckad och jag längtar redan till nästa gång! (Det var till och med värt att bli så sjuk att man inte kunde sova när man kom hem).

Bäst: Degradead och The Kristet Utseende.
Sämst: Den extremt långa kön som uppstod när vi skulle gå av.
Betyg: 9,5/10

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas