godless men cover_FRONT
Release: 2014-03-08

Godless Men från Göteborg må inte ha hållit på sedan rockens glansdagar men en sak är säker: ingen kan säga att de har missat sin läxa.
Med en stabil sättning bestående av några av landets mest svängiga musiker är det bara en tidsfråga innan detta guldkorn till band bordar den vertikala räkmacka de lär hamna på inom en inte alltför avlägsen framtid.

EP:n No Treasure, No Gold inleds med den outlaw-doftande Righteous Man och man reser ut i den amerikanska söderns sumpmarker. Mathias Smedberg (gitarr) langar utmärkt slidegitarr och Alexander Asp sjunger halsen ur sig i ett ljudlandskap som är både drömskt, mystiskt och hänsynslöst. Låtens olika partier och dynamik, uppbyggnaden mellan de olika delarna och bandets samspelthet gör denna låt till en omedelbar höjdare. Palle Karlsson på bas och trummisen Jimmy Johansson låter som att de har spelat ihop sedan Mick Taylor gick med i Rolling Stones. Det är ofrånkomligt att nämna Rival Sons när man beskriver bandets sound, då de på samma sätt tar influenser från allt mellan himmel och jord. Blues, country, 70-tal, 60-tal, hårdrock, boogie… Allt som kan få ett tåg att rulla ut i öknen.

I King är det toksväng i fokus och killarna leker loss totalt på sina instrument. Det finns helt klart progressiva och ytterst tekniska element med överallt i soundet, bandets förmåga att bygga ett utomordentligt sound överskuggar dock och Alexanders röstomfång leder soundet åt vilket håll låten än behöver dra åt. Han har ett extremt högt register som är som en blandning mellan Glenn Hughes och sångaren i det bortglömda bandet Winterhawk. Ett register han använder sig av ofta och framför allt för att höja låten Move On till skyarna.
Trots att låten är över sju minuter lång lyckas man undvika att den blir alltför utmjölkad och det supercoola partiet som inleds fyra minuter in är dundercoolt. Som ett Black Sabbath med kosmiska effekter.

Worry bjuder på ett, för bandet, standard-sväng och främst i solot får samtliga bandmedlemmar spela ut totalt. Ljudet är stort och kraftfullt, alla instrument lever i harmoni och det är svårt att inte ryckas med.
EPn avslutas med den malande Devil’s Shuffle, där tunggunget är i fokus och den melankoliska, inledande sångmixningen fyller sitt syfte utan att hänföra totalt. När vokalisten tar i för fullt i andra versen är det mer kraftfullt och här vinner man tillbaks mig. Låtens känsla överlag är hypnotisk och man rundar av EP:n som man inleder den: med tyngd och sväng.

Godless Men är inget band att hålla utkik efter i framtiden, håll utkik direkt istället.

Bäst: Musikaliteten och de breda influenserna.
Sämst: När man har den röstresursen tillhands så vill jag se ännu mer riv och ännu mer soul på framtida släpp. Det är en slipad diamant som kan må ännu bättre av att ruffas till lite.

Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas